Ring, ring!

Nuförtiden har jag alltid telefonen (telefonerna!) inom räckhåll. Jag väntar på att Monumentethuset ska bli "lovligt", dvs komma ut på Hemnet, men framförallt visas så att budgivningen kan komma igång (och avslutas -detta väntande och längtande tar på krafterna). Före visningen kan vi inte göra något alls, mer än att varje dag på väg till dagis stanna till vid staketet, känna doften av höst och föreställa framtiden med barnen som leker i trädgården.

Budgivning pågår i Lomma. De två hus som är intressanta ligger båda ett par hundra tusen under det begärda, så det verkar inte vara någon brådska där, men man vet ju aldrig.

Kalaset var trevligt och huset var jättefint -ljust och stort. Källare med fönster verkar vara en hit när man har barn -tåligt område för mys och lek! Vi får se hur vi själva bor om ett år...

70-talshus

Idag ska jag ägna eftermiddagen åt känna in mig i ett sjuttiotalshus som renoverats för att en familj med flera barn ska trivas där. Storebror ska på kalas och jag får följa med. Jag gillar att se hur "föräldravillor", dvs sådan villor ens föräldrar och ens kompisar bodde när jag var liten har blivit 2000-tal! Mexitegel, tujor och ringklocka med pytteliten lampa i nederkanten så att man skulle kunna läsa det pyttelilla namnet som ändå ingen brydde sig om att skriva dit. Jag låtsas att lillasyster kryper runt och måste passas när jag egentligen tittar på förvaringsmöjligheter, golv och tvättstuga...

J är en sväng till i Lomma på ny visning för att vi ska ha en backup-plan om det inte blir Monumentet-huset. Just nu väntar vi på att mäklaren ska kontakta oss (efter att han har bestämt färdigt med systrarna, så det är bara att ge sig till tåls -inget jag är bra på precis). Ett annat rimligt (bättre?) alternativ kan ju vara att avvakta Lomma och se vad som händer i Lund, och därefter leta på nytt i Lomma (eller någon annanstans) men det är ju inte lika nervpirrande!

Äntligen hittat hem?

Vilken dag! Till slut hände det som stundtals verkat helt omöjligt; jag och J är nu kära i samma objekt. Jag, som lätt blir förälskad i gamla hus med öppen spis känner att nu är det på riktigt, genuinare än en fling i ett tjugotalshus eller en stajlad villa med vinkyl och klinkers i hallen.

Två härliga systrar har visat oss det hus de hjälper sin pappa att sälja, och vi fick komma dit idag och titta (före den riktiga visningen). Vi kände båda att det är så här vi borde bo! Trots lejongult kakel i badrummet och en köksfläkt som sattes upp på den tiden då det enda rostfria i köket var diskbänken är vi eniga om att det kändes "hemma". De hade sparat min lapp och ringde idag!

Dock är ju inga kärleksrelationer okomplicerade, och här spelar dessutom tiden en viss roll för hur det går. Ett hus i Lomma är det härliga alternativet för oss just nu, men Monumenthuset slår högre eftersom det gör det vardagsenklare för familjen. Lommahuset har visats och budgivningen startar väl på måndag, efter visning nummer två och vill man vara med måste man ju hänga på direkt! Det som gör det lurigt är att Monumenthuset inte ligger ute än, och att budgivningen inte kan börja förrän tidigast i slutet av nästa vecka! Det placerar oss mittemellan: får vi inte Monumenthuset är det Lomma som gäller, men vi måste ju veta hur det går i Lund först. Hänger ni med?

Förmiddagen spenderade vi i Lomma, det är härligt där. Anledningen till dagens utflykt var att J behövde höra tågen- han är uppvuxen vid en järnväg och vill inte ha det så igen med tåg som kommer så att samtal måste avstanna och att man inte kan ha fönstrena öppna på sommare för att det låter så mycket. Han satt alltså i bilen med öppen dörr två meter ifrån spåret och väntade på tåget i säkert trekvart (de går ju som sagt inte så ofta). Planen var att han skulle kasta sig ut och rusa till huset för att höra hur det lät där, men hann inte för det körde förbi så snabbt!

Imorgon ska jag inte ens öppna bostadsbilagan -jag orkar inte med mer hus nu. Två hus och en omöjlig tidsekvation är på gränsen till vad jag klarar på en gång.

Tre alternativ?

Nu finns det två konkreta alternativ (åtminstone till budgivningen för oss tillbaka till verkligheten) och ett på gång-alternativ (med ett för oss okänt pris). De olika alternativen är: snyggt och bara att flytta in i Bjärred, charmigt i Lomma eller behändig vardag i Lund (som kommer att höra av sig under helgen, hoppas jag). När det finns en prislapp på de olika alternativen kommer det förhoppningsvis att bli lätt att välja...
Förresten -är det någon som vet om tågen i Lomma stör dem som bor vid järnvägen?
Vilken spännande helg det kommer att bli. Måste fundera på vad jag ska säga till mäklarna imorgon när de ringer. Kanske helt enkelt att jag inte kan bestämma mig?

Härliga kommentarer!

En person har tipsat mig om att lyfta blicken ännu mer än kanske Lomma och Monumentet:
Du har inte funderat på andra områden än Lund? Om du ändå ska pendla till Malmö så föreslår jag Höör där Pågatågen också går. Jag som själv är uppväxt i Höör kan säga att det är en trevlig ort att växa upp i. Gångavstånd till det mesta och bra skolor. Nordväst om stationen har du ett helt nytt område med intressanta hus. T.ex. http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/213869 Om du är ute efter ett hus med historia så hade jag funderat på villan på rundgatan. 5 min från stationen och massa charmiga detaljer. http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/217172

Tack! Verkligen ett charmigt hus på Rundgatan! Jag gillade speciellt vedspisen och kakelugnen plus att trädgården hade karaktär.

Monumentet har flera anhängare, och efter att ha varit och lekt med Lillasysters kompis i det området idag kom jag ihåg varför jag varit (är!) så upphängd på just de husen! Jag får väl ge mig till tåls och vänta på att den som skrev att hon skulle ringa ringer...

Enkelheten med att bo i den stad där ens arbetsplats finns (gäller J) får man inte glömma bort, trots att sensommarsolen idag sken över småbåtshamnen i Lomma. Två bloggläsare har tagit upp just enkelheten i vardagen som det största vinsten med Monumentet:

"Hej vill slå ett extra slag för radhusen vid monumentet. Det är hus med massor fördelar. Vardagen blir enkel att leva. Lycka till! "

"Hej Lomma är fint men ett radhus vid monumentet är fantastiskt, även om havet är en bit bort & ringvägen allt för nära. Det är ett underbart område som har nära till allt, här känns vardagen enkel. Hälsningar från familjen som började att gå på visningar kring monumentet, har sedan varit runt & omkring Lund många varv innan vi äntligen köpte vårt lilla älskade radhus. Lycka till! "

Hittills i år har de husen som varit till salu blivit ganska dyra. Det ska bli intressant att se hur de påverkas av räntan och den lite avstannade bostadsmarknaden i höst och vår. Nu går jag i alla fall med mobilen ständigt på för att inte missa samtalet om möjligheten att få köpa ett hus från slutet av 60-talet, med liten trädgård, stort vardagsrum, tvättmaskin och kök på andra våningen...

otrogen?

Fick den här kommentaren nyss:

"Har läst din blogg och vill bara berätta att snart blir det ett hus till salu vid Monumentet! Hittade er lapp i brevlådan så vi slår en signal!"

Åh, känner mig helt otrogen som börjat snegla åt andra håll -förlåt mig Monumentet! Men jag blev så modstulen av att ett hus som det regnade in i kostar mer än en sexrumsvilla med pool i Bjärred!

Detta är spännande!

Lomma - fortfarande!

Veckans område är Lomma, trots att vi varit på visning på Nilstorp (mycket trevligt tyckte J, inte huset, men området!), vid Södra vägen (trots allt för mycket billjud, och lite trångt) och Stångby (trevligt men inte för oss). Dalby har jag kollat lite mer på och just nu leder Lomma över Dalby eftersom det finns 1) hav, 2) ett (minst) hus som verkar supertrevligt och 3) kortare pendling för oss båda. Vi är eniga om att Lomma verkar bra, jag har varit där och badat och J har besökt sjukhemmet en kulen, grå höstdag. Jag tycker således att solen alltid skiner och att det är trevlig aktivitet i hamnen och J tycker att det verkar deprimerande men att hembageriet är ett plus. Sammantaget och delat på två blir det nog en realistisk bild: sol ibland, grått ibland, men alltid gott fika.

När jag och Storebror var på Lomma Beach i somras hittade vi en flaskpost -med hot! "Havet är farligt. Öppnar du denna kommer du att skadas". Det var dock skrivet på danska, så jag förmodar att ingen Lommabo kan hållas skyldig.

Det är två visningar den här veckan i Lomma/Bjärred. Mycket spännande! Imorgon blir eftermiddagspromenaden i Lomma. Jag har även anmält mig till gymet för ett prova-på-pass, inte så mycket för att se om det är ett bra gym, utan för att se om det finns några snälla, sådana som jag i framtiden kanske kan heja på i affären -potentiella bekanta, helt enkelt. Jag lovar att återkomma med resultatet från den seriösa områdestesten...

Nu ska jag ut och titta in i folks vardagsrum -nej, jag ska ut och jogga en sväng, menar jag ju! Det bästa vore så klart att jogga i Lomma, för att få en riktig bild, men eftersom jag helt saknar lokalsinne, och mobilen inte får plats i träningskläderna är det förenat med alldeles för stor risk att jogga i mörker på okänd plats, så ikväll blir det Professorstaden. Jag låtsas att jag väntar till barnen lagt sig, men det är egentligen för att det är så mysigt med alla fönster där lamporna tänds först vid den här tiden och varmt ljus läcker ut på trottoaren!

Stångby

Nu har projekt "besöka andra bostadsområden än Monumentet" startat, Idag cyklade jag till Stångby med Storebror. Det är absolut cykelavstånd till Lund, men det tog 25 minuter från sjukhuset. Under cykelturen kunde jag konstatera att Stångby inte alls har vuxit ihop med Annehem (än?).

Jag tittade på JMs olika visningshus, som byggs i Dalby, Stångby och Hjärup. Jag kan förstå att man väljer nybyggt -så fräscht, modernt och praktiskt! Villan med fem rum och två våningar hade passat oss perfekt. Men, njae, Stångby är, trots sin "Bullerby-charm" och närheten till Lund inte något för oss. Jag är alldeles för ostrukturerad för att bo på sådant avstånd från jobb och affärer. Storebror hade en härlig dag på lekplatserna och dagens sanning är att Stångby är bra för barnfamiljen!

Ingen visning

Idag blev det ingen visning -eftersom det inte är förrän imorgon! Jag drog alltså med hela familjen till ett lördagssegt bostadsområde i onödan. Min (o)logiska föklaring var att eftersom barnbidraget kom igår måste det ju vara den 21:e idag! Eller kanske inte helt i onödan utan nu fick vi möjlighet att lyssna mot vägen och den verkade något tystare än vi fasade för. Vi träffade en av småkillarna som bor tvärs över gata och hörde att det finns en till i Storebrors ålder. Dessutom har jag klockat tid från pizzeria -hus och det var 7 resp 4 minuter till snabbmatsställena i närheten. Det ena ligger dessutom på väg från bussen, så både pendling och nutrition verkar kunna fungera på ett smidigt sätt!

J testade den lokala ICA-affären och den höll måttet. Nu återstår bara visningen imorgon. Jag borde förstått direkt att bristen på andra spekulanter inte var ett uttryck för den skakiga börsen!

Visning ja, det är alltid lika spännande! Det enda är var Storebror ska vara under tiden. Han tillför visserligen ett intressant perspektiv och han ska ju också bo där, så klart, men det kan vara svårt att fokusera på det viktiga (driftskostnader, renoveringsbehov och fuktmärken i taket). Mitt förslag till mäklare är att erbjuda barnvakt under visningarna! Hur lätt som helst att fixa ett stort släp med kritor, film, lego och lite snacks. Ja, en barnglad student kanske också borde finnas till hands. Lägger man visningstiderna lite smart är det ju bara att flytta släpet mellan de olika områdena som visas den dagen. Där kan barnen roa sig medan föräldrarna går igenom huset. De finns säkert tiotals bostadsaffärer som inte blir av varje för att den bäst lämpade köparen inte fick barnvakt. Imorgon hade en dylik lösning verkligen uppskattats av mig för med tanke på alla de visningar vi har framför oss kommer hela vår barnvaktsbuffert att vara förbrukad före november!

Imorgon är en tuff dag: tre visningar och cykeltur till Stångby, vi hörs!

Tänk om allt annat är sämre...

Nu har jag kollat på allt som finns till salu i Lomma och det fanns såklart flera fina hus! Det som sker ungefär samtidigt som jag kan tänka mig ett nytt område, ett nytt pris, eller på annat sätt vidgar mina vyer är att jag får en stark känsla av att om jag inte köper detta huset med en perfekt gräsmatt för Storebor, eller detta som är så fint renoverat eller detta dr vi allakan spela spel framför brasan hela vintern, så kommer jag aldrig mer att hitta något lika fint, utan får nöja mig med något som är sämre och resten av livet kommer jag att ångra att jag inte slog till där i september, 2008. I somras var det kakelugn i Ystad, nyss var det Monumentradhus i Lund som livet gällde, ikväll är det Lomma med helkaklat badrum. Vad blir det som garanterar lyckan imorgon tro?

Lomma, kanske?

Det är så spännande att höra var ni tycker att det är bra att bo! Idag skickade Gustaf en kommentar med Lomma som ett bra ställe att bo på:

Vi har också letat hus ett tag (efter att vi fick barn förra sommaren) och har nu slått till på ett tvåplanshus i Lomma! Svampskogen börjar precis utanför dörren, det är en kort cykeltur ner till stranden/båthamnen och sju cykelkm till jobbet i Lund! :-)Idag bor vi i Malmö och har mest letat hus här i stan samt söder om stan (eftersom min fru jobbar i Köpenhamn) men plötsligt dök Lomma upp som en joker! Så ta en titt på Lomma också! :-D

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/282130 Jättefint hus, men jag vet för lite om hur det är att bo centralt i Lomma. Kanske inte svampskog direkt inpå knuten, men visst är det nära havet? Kanske att Lomma är ett alternativ? När jag kollar runt och funderar över vad pengarna räcker till (alltså de typ tre miljonerna jag för 12000kr i månaden hyr av banken) känns det som om man får ett rum på köpet jämfört med Lund. Undrar om man kan pendla till Malmö utan bil? Lomma få bli nästa veckas projekt...

Dalby it is?

Ännu en kommentar med tips om Dalby:

Såg en "annons" om din blogg på sydsvenskan.se och tittade in, tycker absolut att du ska ta dig en titt på Dalby, verkligt mysigt ställe och bra bussförbindelser till Lund också.Lycka till med letandet !
Doris

Det kan ju inte vara en slump att två tips om Dalby kommer samma vecka som det är visning, eller? Det som är lite tokigt är att det är ett hus i Stångby som är visningshuset, så medan jag väntar på inbjudan till fika och visning av någon som bor i Dalby drar jag till Stångby på söndag för att kolla på ett hus. Många bor ju i Stångby också, kanske skulle jag cykla dit för att verkligen bilda mig en egen uppfattning om närheten till Lund, eller ligger det så nära att jag kan gå dit? Hur tar man sig förresten från Stångby till Malmö? Om någon i Stångby läser detta -hör av Dig och berätta hur bra det är att bo där!

Idag var vi förresten förbi ett hus som är till salu i Lund, området var verkligen trivsamt! Det enda var att det låg nära en stor väg, och det kan, i värsta fall innebära att T:t för Tystnad inte uppfylls och då faller det faktiskt. Skönt att ha klara kriterier! Jag har dock missat att ha med Tid till jobbet (borde egentligen vara avstånd-men det passar inte in lika bra), Taskig ekonomi efter räntehöjning och Tråkiga grannar som variabler för ett hur bra ett objekt är. De får läggas till min lista! Vi ses i Stångby på söndag!

Alla bor bäst

Idag ropade löpsedlarna ut hur dåligt det är att sälja en bostadsrätt i nuläget. Eh, inte en så munter nyhet for den som ska på seriös husvisning på lördag med en bostadsrättslägenhet ("exklusiva materialval och nära till både LTH och Sjukhuset") som enda trumf. Det innebär att de andra på visningen som har ett hus att sälja kommer att vinna (igen). Men äh, för en vecka sedan var bostadsrätter inte något att hetsa upp sig för, så det kanske blir bättre till helgen (med världsekonomin -ja, eller hur)?

Det är så härligt att alla tycker att de bor på det bästa stället! Utom vi då, men alla andra! Fick det här tipset idag:

...Glöm dyra Lund och flytta ut till Dalby! Här är gott att leva nära skogen, man ser stjärnorna på kvällen och Systembolaget har inga köer.....Har Du sett planerna på "Bo i Dalby"? Mycket nytt ska byggas, nära det framtida tågspåret. Så tipset sammanfattas enligt följande: Våga Vägra Villa tills räntorna har kommit hem från Tivoli och köp sedan ett nytt hus i Dalby - eller som jag brukar säga, Välkomna till Village de Vallée!

Länk: http://www.boidalby.se/hem/
Tack för tipset! Jag kan tänka mig att en dag som idag, med krispig höstluft och sol, tänker alla ni därute hur fantastiskt det är att få bo så nära träd och grönt! Jag blev lite sugen faktiskt... Kanske dags för en tur till Dalby -bjud gärna dit mig och visa mig hur det är!

Villavilan över?

En Hemnet paus skulle kunna innebära att jag missar något objekt, men som tur är håller J koll åt oss och talade om att det återigen finns något som kanske skulle passa! Ja, det är väl bara att vänta och se hur det går. Ny helg = Ny visning! Den här gången ska jag inte jaga upp mig, börja inreda eller fundera över när inflyttingsfesten ska gå av stapeln (men om det är inflyttning senare i höst kanske en mustig gryta kan passa bra att bjuda på, eller fisksoppa? Eller om budgivningen blir galen -kanske ingenting?)

Tänk att orden Husvila (alltså min Hemnetpaus som nu verkar vara över för idag) och Husvilla (utan bostad) liknar varandra så mycket. Det kan ju inte vara en slump?

Min första bostad i Lund finns nu ute:
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/268414
Jag bodde på ovanvåningen. Då tyckte jag inte alls att det var skumt att man bara kunde duscha i källaren (utan möjlighet att låsa om sig). Att det inte fanns frys i köket utan att jag fick äta falukorv fem dar i sträck var inte heller något som direkt bekom mig. Jag fick gå till telefonkiosken på Mårtenstorget för att ringa, och den svartvita tvn kunde bara visa en kanal.

Är min bostadscirkel sluten nu när jag kan flytta dit igen- men inte behöver bo där uppe? Nästan på dagen 15 år efter att jag bodde där sist sitter jag igen och letar efter något annat.

Våga vägra villa!

Nej, så långt är jag inte beredd att gå, inte än, även om det alltid är tröttsamt att engagera sig i ett hus som sedan inte blir något. En bra sak med att gå på visning i ett hus som inte legat ute på Hemnet är att man inte har hunnit möblera det, bestämma plats för värmeljusen och fundera över vad man ska bjuda på på inflyttningsfesten. Jag hade hoppats på lapptaktiken och trodde lyckan var på vår sida när vi fick komma på visning, men så blev det inte den här gången.

Nu tar jag definitivt en husletarpaus. Det yttrar sig genom att jag inte kollar Hemnet mer än var tredje dag, att jag dammsuger när det behövs (vilket ju annars inte alls är lönt eftersom -"vi ska ju ändå snart flytta") och att jag har slutat jogga i villaområdena. Det är Våga Vila från Villa som gäller nu och det är faktiskt riktigt skönt!

Visning

Idag har jag varit inne i ett hus som kan komma att säljas i det område som jag gillar allra bäst i Lund. Vi hade verkligen fått det bra där, många rum, trevlig trädgård och grovkök. Men så är det ju det där med priset... Räntorna har ju påverkat marknaden och att hus behöver längre tid på sig för att bli sålda, det vet alla, men till sist är det ju ändå säljaren som avgör. Åh, vilken vånda! Går vi högre kanske vi kan få det, men vi har ju ett maxbelopp som känns rimligt med tanke på det som behöver göras (tak, fönster och våtutrymme behöver tas omhand inom ett par år, och det bara måste ske -vart och ett av de åtgärderna har vi resonerat och dragit ifrån det pris som ett liknande, topprenoverat hus såldes för i våras), men ändå, ska vi höja lite till? Det är sannolikt inte lönt med tanke på att det begärda priset inte verkar prutbart. Eller?
Det blir att återgå till bostadsdelen i morgondagens tidning, vidga sökandet och leta vidare (eller kanske ändå inte utan höja ännu lite till?)...

Fredag

"På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest", men fredag är dagen jag gillar allra bäst -för då kommer Metro Bostad! Den höll mig sällskap till dagens fika. Metro bostad ja, jag undrar om ett reportage där är kulmen på ens bostadskarriär; grädden på boendemoset och sjöstenen i badrummet? Tänk när jag och J står vid bardisken i köket, jag sippar rött vin, eller kanske te ur en konsthantverksmugg som jag håller med kupade händer, och J skär något vackert, typ basilika eller paprika (knappast falukorv eller smulig Skogaholmslimpa). Barnen busar och syns som färgglada suddisar i ena hörnet. Vi pratar om hur ljuvligt det är att bo just här... Jag är speciellt förtjust i formuleringarna i tidningen, och kan se alla våra bostadsalternativ med fet, röd text komma till alla hushåll i västra Skåne.

"våra vänner tyckte det var vansinne att flytta till Ystad, men nu funderar flera på att göra detsamma. Här hinner man verkligen leva", eller

"Annehem, det väcker ju reaktioner hos många, förort till Sony Ericsson eller Bullerbyn med touch av Norén, men alla som hälsat på oss blir positivt överraskade av den personliga atmosfär som känns i hela området"

Idag stod det "Vi tycker att det är befriande att inte allt är perfekt, varken inne eller i trädgården". Precis så ska jag föklara varför jag inte tömt diskmaskinen eller kommit ur pyjamasbrallorna idag!

När ska man nöja sig?

Detta med bostadsletande och ständig uppgradering av badrum, kök, läge och allt annat som kan läggas till listan på vad hundratusenlapparna ska användas till, ligger i tiden. Svenska Dagbladet har startat en artikelserie, och det finns dessutom en avhandling inom området:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_1689863.svd

Frågan är när man ska nöja sig? När ska jag nöja mig? Familjen från Kina som leker på samma lekplats som vi ibland bor i ett korridorrum med sin lille kille, det är ganska trångt. Trångboddhet är ett problem för många barn, speciellt i storstädernas hyreshus, som inte ens har en egen liten vrå att göra läxorna i, och här sitter jag och klagar...

När jag har flyttat till mitt hus, kommer jag då att vara nöjd, eller kommer jag likt kärringen i sagan bara att önska mer och mer? På Hemnet kan man kryssa i hur många rum man önskar, jag hoppas (eller nej -jag bestämmer mig för) att jag en dag inte sitter där och fyller i "minst antal rum" och önskar mer än jag har. Tänk om jag är fast och aldrig kan finna ro i det som ska vara mitt hem -tänk om jag en dag i framtiden kryssar i 7, eller ännu värre, kanske 12?

Att vara nöjd är väl att vara lycklig?

Lappar

Likt direktreklamutdelare gick vi runt i området som jag allra helst skulle vilja bo i och lade lappar i varenda brevlåda. Eller, ja nästan varenda, jag lät bli där det var en dam som stod och pratade med någon på sin trapp, en annan där de höll på att renovera och dörren stod på glänt, hos Storebrors dagiskompisar och de hus där vi varit på visning. Totalt blev det drygt 90 lappar. Lapparna, ja. Hur formulerar man sig för att verka trevlig, utan att vara smörig -det handlar ju inte om att få ett jobb eller ny kille utan faktiskt att vi vill köpa ett hus? Ska man skriva på färgat papper? Ha med foto på familjen? Berätta om sin hobby eller bara fokusera på de ekonomiska möjligheterna? Vilket typsnitt -seriöst eller lite crazy?

Vi kom till slut fram till klassisk stil på vitt papper, inte något foto (där var vi dock inte helt eniga) och ingen pengasumma.

Det tog flera timmar att gå runt, och för varje ny rad vi kom till kändes det så rätt, det här är verkligen mitt område! Storebror undrade "ska jag fråga hon där om hon vill flytta?", men jag avböjde (även om det var ett lockande erbjudande). Vi hann även besöka tre lekplatser, trevliga allihop, utan nässlor och krossat glas.

Jag vill så gärna bo där, i samfälligheten, med en mysig liten gräsplätt och grovkök (aldrig att jag trodde att grovkök skulle gå om fiskbensparkett på listan över vad jag vill ha i min bostad...)!

Dealen är att jag får försöka hitta hus där några månader till, men eftersom planen är att grilla på egen tomt sommaren 2009, så måste nog sökningen vidgas om vi fortfarande bor i lägenhet till jul, men det är ju lång tid dit, och finns faktiskt en person som har svarat på vår lapp...

Avstånd

Det är spännande det här med hur avstånd upplevs. Jag arbetar i Malmö och måste således ta mig dit varje gång det är arbetsdag (än så länge bara en gång i veckan, men i alla fall). Det är konstigt att pendla till ett ställe som förr (typ när jag var 23) var en expedition att ta sig till. Det krävdes planering, regnjacka och kofta om vädret ändras, bok att läsa om tåget är sent (buss 171 fanns inte då) och helst något att hitta på. Nu ska jag snart åka dit varje dag och jag måste verkligen avdramatisera vägen dit, annars blir det alldeles för oavslappnat att pendla! Tips på hur pendlingen kan bli värdeskapande tid tas tacksamt emot!

Idag träffade jag en Malmöbo som vill flytta till Lund! Hon menade att även från Lunds förorter (typ Stångby) är det nära till centrum. Galet, tänkte jag, så stort är väl inte Malmö, (och så litet är väl inte Lund?) ända tills jag behövde ta mig till Universitetsholmen, och fick vänta lika länge på bussen som det tar att cykla genom hela Lund. Detta refleterade jag över när jag sedan gick från holmen till stationen (för jag hittade ingen hållplats på andra sidan gatan -eh är den borta eller? då hade jag dessutom behövt gå från tekniska museet på vägen dit för att jag missade att plinga), och insåg att jag är avståndsbortskämd när en man på cykel i Lund frågade om vägen -cykelvägen - till Eslöv!

Annehem

Idag när jag var ute och sprang (nåja) joggade jag förbi Annehem. Jag gör det ganska ofta eftersom vi kanske ska bo där. Där finns hus som har tillräckligt många sovrum, tvättstuga, täppa och två våningar.

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/241147

Tomten är ju lättskött, här finns det till och med något porlande! Det ligger nära dagis, J:s arbete och min Malmöbuss, det borde ju bara vara att slå till, men något håller mig tillbaka. Lite märkligt tror jag nog att det ändå kan bli att bo i ett område där alla är som vi: två barn, jobb på universitetet eller sjukhuset, kombibil, marimekkotyg i vardagsrummet, ph-lampa ovanför köksbordet och svårt att få tiden att räcka till. De verkar vara ett ganska homogent område.

Idag sprang jag förbi kanske 35 radhus, jag lovar att minst 17 hade en laminofåtölj, 23 hade lamellgardiner, alltså sådana som består av remsor från tak till golv (jag trodde att sådana bara fanns i offetnliga miljöer -eller med tanke på att häckarna inte hunnit växa till sig än utan man kan se in, och att det står om husen så ofta i tidningen kanske det kan räknas som offentlig miljö?), 6 hade studsmatta (alla med skydd runt, precis som det ska vara) och 32 hade en kruka med höstblommor utanför. Trots att det är så likt verkar det ändå hemskt trevligt! Självklart hade jag inte klagat om jag suttit där bakom de beiga remsorna och lagt pussel med storebror en förmiddag som denna. Problemet är väl att ingen vill se sig som någon annan (därför finns marimekkotyg i fler olika varianter och färgställningar...)

http://www.marimekko.fi/ENG/interior/fabric/maijaisola/unikko/frontpage.htm

Kanske om jag placerar min fåtölj i andra änden av vardagsrummet, äter lövbiff mitt i veckan och fiskpinnar på fredagen, slutar stressa och sitter i den lilla, men mysiga trädgården även när det regnar att jag fortsätter vara unik, trots mallbyggt hus med finska textilier?

ränta och bostadsannonser

Detta var vad jag drack kaffe till idag:

Hur ska jag (inte ekonom och inte ekonomisk) veta hur jag ska göra? Ok, jag följer rådet att inte deppa, och ev att börja ta med matlåda till jobbet för att sänka utgifterna (med typ 120 spänn i månaden -de fyra falaflarna jag brukar festa till med på fredagarna och det lär ju inte ens kompensera för den aktuella räntehöjningen!), men sen? Ska jag vänta med att köpa hus? Till NÄRDÅ? När storebror inte alls vill vara ute och leka i trädgården utan bara sitta inne och spela dataspel och inte alls bryr sig om huruvida vi har tvättmaskin eller ej för han handtvättar ändå alla sina hårdrocks-t-shirtar för att behållat trycket? Lillasyster är inte hemma alls för hon går på konstsimshögstadium i Visseltofta? Jag vill ju kunna njuta av egen gräsplätt till sommaren! Innebär det att jag pga denna gräslängtan kommer att gå bankrutt? Om priserna sjunker blir väl läget ganska oförändrat, eller? Jag fattar inte tillräckligt av det ekonomiska läget, men önskar verkligen att jag gjorde det, sansade mig och gjorde smarta, genomtänkta bostadsval, gärna föregågna av något börsklipp.

Tyvärr kommer jag inte längre än till min dröm om en stor kruka, fylld med vackra höstväxter att ställa utanför min egen dörr...

http://guldkantpalivet.blogspot.com/2007/09/hstblommor.html

Trevlig fredagkväll!

Samma problem som studenterna har

Igår i Sydsvenskan var det en studentbilaga (som jag dessvärre inte kan länka till) med tips om nationer och allt det där man behöver när ryggsäcken är tung av all litteratur man trodde man behövde. Det fanns dessutom en guide över de olika områdena och deras kännetecken. Jag insåg att det är det jag behöver! Jag är ju precis som studenterna; på jakt efter ett annat boende, med begränsade valmöjligheter och viss okunskap om andra områden än mitt eget. Ge mig en trettioplusguide med villafokus-snälla Sydsvenskan! Berätta om Gunnesbo: hur många stadsjeepar i relation till Volvo 740, god pizza? Ge mig info om Annehem: Hur många skilsmässor per villa? Stämmer det att alla klipper gräsmattorna på lördag förmiddagarna? Var köper man sina frukostfrallor? Och Nya Linero -varför heter det så när det ligger lika nära Södra Sandby? Finns det någon pizzeria där?
En räntehöjning aviseras, det innebär att gudien även måste redovisa tiden det tar att åka kollektivt till Willys och gratisnöjen i området!
Med den guiden i ena handen och Metro bostad i andra handen -ja då är jag redo att bostadsjaga på riktigt!

rensat i röran

Jag städade min garderob och lämnade ett anseligt bidrag till välgörenhet, men resultatet uteblev helt! Jag hade en idé om att det skulle bli luftigt, färgmatchat och (helt orimligt) lite aktuellt bland mina tröjor och brallor. Man kan ana en viss plats för luft att cirkulera mellan några högar på botten, och där den ena (ja, jag undrar också var den andra är) gratis-innetofflan från något avlägset hotell stod blev det faktiskt tomt. Men annars blev skillnaden ungefär som om man föreställer sig hela IKEAs parkering full (typ lönehelg -på eftermiddagen), och något tar ut en filt och en väska ur sin bil, den märks ju knappt. Ja, jag får väl gå ett varv till, och slänga paljettklänningen (milleniumfest) och "class of -93"-t-shirten med klasskamraternas autografer på (eller kanske inte, tänk om någon i klassen blir känd och jag kan sälja den där t-shirten på någon cool auktion -inte kan jag väl göra mig av med möjligheten att finansiera en badrumsrenovering?!)

bostadsproblem

Idag på tåget från Malmö satt två purfärska studenter och visade det sig senare, även sambos i Helsingborg (jag försökte verkligen ta reda på inom vad, men de behövde inte berätta det för varandra eftersom de var kursare). Tjejen pratade bla om sina kursare: "Alla var trevliga men två var typ över fyrtio!" Sedan kom de in på boende (ja, jag säger ju det -alla är som besatta av boende!), killen pratade med någon (sin mamma?) i telefon och berättade om lägenheten de skulle flytta in i nästa månad att "den var typ inte städad på trettio år" varpå man anar att mamman blir lite tveksam, och då försöker han trösta sin mor med att "lägenheten ligger bara 100 meter från det största ICAt i hela Malmö!". Ett problem som dök upp var att lägenheten bara var i andra hand i fyra terminer, med det gjorde inte tjejen något "för då har jag stått i kö i flera år och kan få en etta" hon planerade tydligen inte att bli livskamrat med sin kursare, vilket jag kan förstå när han sa "det är lugnt, jag behöver inte det, för jag ska träffa en skitsnygg tjej som har lägenhet i Turning Torso" http://www.turningtorso.se/
Är det så att jag har helt fel taktik för att byta boende? Men vem vill ta både mig, J och barnen i sitt fina hus med trädäck, kakelugn och krans på dörren (och inte bo kvar -hittar vi ett fint hus ska vi ju bo själv, kära J och jag och barnen!)?