Så var det visning igår. Det var det sjätte huset vid Monumentet som vi tittat på sedan oktober, så så sällan är det inte som de är till salu. Det bjöd inte på några överraskingar. Originalskick (inte så väl underhållet överallt, men ingen katastrof heller). "Möjlighet att sätta sin egen prägel på boendet", som det hade kunnat stå i annonsen. Inte för oss dock, eftersom det inte blir så stor renoveringsbudget för ett hus i det området. Hur som helst, vi har lagt ett bud som vi tycker är en rimlig början i jämförelse med alla de andra husen vi varit i och med tanke på vad som behöver göras (byta takpapp: 110 tusen, nytt badrum: 80 tusen och viss uppfräschning av kök, grovkök och övriga ytor 50 tusen. beroende påhur nervöst lagd man är kan fönsterbyte om 130 tusen tillkomma de närmaste åren) och finansorons påverkan. Visst måste man ha rätt att ge ett bud, även om det inte är helt vad säljaren förväntar sig, eller? Om det inte passar kan ju säljaren förhandla eller säga nej och ha en nys visning och hoppas på bättre. Så enkelt borde det ju vara?
Eftersom vi fortfarande sörjer det förra huset, så har vi en häslosam distans till detta. Det får ju finnas en gräns för hur engagerad man orkar bli. Den här gången ska jag inte bläddra i IKEA-katalogen eller fundera över hur snyggt det kan bli med Norrgavels vantfack http://www.norrgavel.se/Product.aspx?ProductID=283&ArticleID=388 vid dörren på nedervåningen. Med tanke på priset (en halv månads topplånsamortering) så är det nog lika bra att jag bygger en själv. Då har jag dessutom något att sysselsätta mig med de månader (år?) som det verkar ta innan vi kan flytta till något hus. Förhoppningsvis händer något nästa vecka. Alla besked är bättre än inget. Ha en skön helg! För oss blir den helt husfri!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar