Någon vill köpa!

Efter en välbesökt visning (nästan 15 personer!) såhär i kristid finns det någon (några?) som vill köpa lägenheten till utgångspris! Åh, det känns så skönt att det inte blev något skambud att ta ställning till, eller ännu värre, inget bud alls och omvisning nästa helg (ja, jag vet allt det där med att inte ropa hej och sån't, men köpare med lånelöfte låter väl bra -för bra?). För säkerhets skull får Storebrors leksaksspis och sjörövarskepp vara kvar i källaren till papprena är skrivna och vi med säkerhet vet att vi inte behöver stajla igen. Stajlingen förresten, jag lät alla foton hänga, det såg så skumt ut med bara krokarna.

Därmed är min resa slut för den här gången: Jag började längta hus, leta hus, misströsta hus, nästan hitta hus, och nu, äntligen, ska jag flytta till hus!

Idag är det sista inlägget här i bloggen. TACK alla ni som delat min väg från lägenhet till hus! Tack Gustav som introducerade Lomma -lycka till med din flytt! Tack alla andra som tipsat och dissat, skickat länkar och glada tillrop! Utan er hade det inte alls blivit en så rolig husletartid! Jag hade aldrig kommit till Stångby, kollat upp gym och barnomsorg i Lomma eller ens funderat över Dalby. Människor jag känt förut (arbetskamrater, kursare eller gamla bekanta) har hört av sig och gratulerat -jag är så glad för det!
Lycka till alla ni som läst bloggen, oavsett om det är dags att sälja, dags att köpa eller helt enkelt dags att äntligen bara bo och njuta av vardagen. Vi lär ju inte ses på någon husvisning framöver, men IKEA, Silvan eller Södra Esplanadens Loppis till våren blir det kanske?

Ha en riktigt skön höst och mysig jul! Det ska jag ha medan jag väntar på att det ska bli februari, då vi ska flytta till huset och vintergäcken börjar synas i MIN trädgård.

/Anna

Snart slut

Snart slutar jag blogga här. Vi har hittat huset, och det var det den här bloggen skulle handla om. jag skulle ju kunna fortsätta till lägenheten är såld, men om man ska tro en av dagens kommentarer kommer det aldrig att ske ("Den där får ni aldrig såld"), och så länge hade jag absolut inte tänkt hålla på.

På söndag kommer flera spekulanter, på måndag likaså -härligt! Jag har lånat ett extra förråd i källaren för alla grejor som inte platsar på visningen. Måste det se ut exakt som på fotona? Basilikan var slut i affären, hoppas att citronmeliss går lika bra. Ska man ta bort fotona, och i så fall, ska ramarna hänga var tomma, eller ska bara krokarna vara där på väggen? Tänk om någon kommer, ser mitt bröllopsfoto, känner igen mig och minns att jag lånade hennes luktsuddgummin på 80-talet hemma i Ystad och inte lämnade tillbaks än? Efter det vill hon inte längre köpa lägenheten? Ska man överhuvudtaget visa vem man är?

Fler som vi...

Jag fick den här kommentaren från en läsare:

Vi har precis köpt ett hus och håller på att sälja vårt eget som vi eg. tycker är underbart,men för litet. Igår hade vi vår fjärde visning. Det var en familj som ville titta igen.Jipii! Mäklaren ringde, tyvärr var planlösningen inte som de hade tänkt sig. Vi har ett bud från en ev. köpare - alldeles för lågt. Varför tycker ingen att vårt fina, nyutbyggda,nyrenoverade 50-talshus är något för dem. Jag hade önskat att någon kom och tog huset till sitt hjärta. Det gjorde vi för ett antal år sedan. Det här var inget upplyftande att berätta, men det lättade lite. Tack!

Ja, visst är det konstigt att ingen kastar sig över det som man själv är så fäst vid och har engagerat sig i? Vi lade timmar på att välja golv, och när det blev färdigt var vi så nöjda! Vi tyckte att det var som om någon hällt choklad över hela golvet -så vackert och varmt. Nu kvittar det, även om det fortfarande är det finaste golv jag sett. Fyra visningar låter besvärligt. Vi har haft bry bara med att bjuda bort oss på de två visningarna som är bokade. Inte nog med att man inte ska vara hemma när spekulanterna kommer, det ska det ju vara spotless och stylish också, vilket innebär att ingen köksaktivitet får förekomma eftersom det genererar disk och smulor. Det kräver lite planering...

Idag är det annons i en gratistidning med vår lägenhet. Tänk om någon just nu, på tåget på väg till jobbet, ser annonsen och tänker "Men, det är ju exakt så där vi vill bo...", ringer sin käresta, fixar lånelöfte och barnvakt till på söndag. Det låter väl ganska troligt?

Lägenheten...

Mäklaren som ska sälja vår lägenhet har hört av sig med lite återkoppling efter att annonsen legat ute några dagar. Det visade sig att det varit många och kollat på den på hemnet, och enligt honom resulterar 100 besök på hemnet i en person på visningen. Men tyvärr, räknar jag bort alla jag känner som jag tvingat att kolla och säga att den verkar lättsåld, plus en och annan bloggläsare blir de "äkta" lägenhetsintresserade betydligt färre. En person hörde av sig och frågade om var soffbordet var köpt. Vill han gärna ha det kan det följa med lägenheten!
På söndag gäller det!

Söndag= bostadsbilaga

Trodde att påskrivna huspapper skulle innebära att jag slapp läsa tidningsdelen med bostäder, men så har det inte blivit. Dock låg fokus i morse på 4-rumslägenheter istället för hus. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att gå att sälja lägenheten genom att jämföra med andra lika stora, eller lika dyra, eller i samma område, eller med samma mäklare och inser att det är helt lönlöst. Det som gäller är vilka som vill köpa denna (helst två för att det ska bli budgivning), allt annat är egentligen inte intressant. Jag frågade mäklaren vad som händer om den inte säljs och han svarade inte som jag hade önskat:
"Oroa er inte för det, jag har en hundraprocentig successrate när det gäller att sälja lägenheter -visa mig en lägenhet och jag kan sälja den!" utan han presenterade en konkret stragegi, inklusive tidsplan, om den inte säljs! Usch, verkligen inte vad jag ville höra. Som bekant avskyr jag att vänta, ännu värre är det att vänta på något som får så stora konsekvenser för framtiden. En vecka kvar innan vi ens har någon aning om intresset, suck.

Gick en sväng i området nu ikväll och det känns så bra att snart kommer vår kökslampa att lysa sådär varm-tryggt för dem som går förbi utanför.

Lägenhet till salu!

Nu finns annonsen på hemnet, med liljor, basilika och fruktskål, precis som det ska vara. Jympadojan som skymtar under hallhyllan är kanske inte lika välplacerad!

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/319338

Den här helgen ska jag gå till vårt hus (nja, idag har handpenningen betalts, så det är i alla fall på väg att bli vårt) och klippa vinrankan som slingrar sig vackert mot fasaden och till och med får vindruvor på sommaren. Storebror ska på kalas i ett hus på samma område (vårt område!), jag ska följa med och "se till att han kommer in ordentligt", och visst är det väl lika bra att han kilar på toa (renoverad när? kakel? badkar eller dusch?) också innan kalaset börjar?
Ha en skön helg!

Vi har ett hus!!

Igår skrev vi papper på huset vid Monumentet! Många underskrifter blev det och en ordentlig genomgång av kontraktet -härligt med en noggrann och pålitlig mäklare. Stämingen var god, men jag kan tänka mig att det var vemodigt att sälja huset man bott i sedan det byggdes på 60-talet. Vi ska sälja lägenheten vi bott i sedan 2005, det är inte särskilt ledsamt alls, tycker jag. Idag fotograferades den:

fotografen lade till äpplena och den uppslagna kokboken.

Det där med att stalja, är det verkligen någon som på allvar tror att balkongen ser ut så här till vardags? Men kanske hade vi använt den mycket mer om den hade sett ut så alltid.

Nu är det bara att hoppas. Lägenheten kommer ut imorgon, visning nästa vecka. Ska jag ta in det som inte platsade i "projekt homestajling" under tiden? Eller ska jag sätta det i källaren och om jag inte saknar det till vi flyttar så kan det lämnas iväg?

Lillasysters säng och blöjhinken kan jag tänka mig att jag saknar redan i eftermiddag. Det andra återstår att se...

Grannarna bor kvar

Ingen av de två grannfamiljerna ville köpa lägenheten, så nu är det dags att använda den mäklarkompetens (och deras lista med människor som vill bo i området) som vi betalar för! Vår mäklare ringer i morgon och då ska fototid och visningstid bestämmas! Sedan är det bort med 70% av Storebrors leksaker och 80% av mina papper och andra grejor (bussbiljett från Melbourne, cykelnyckel till en cykel som stals förra hösten och ett bättre begagnat presentpapper men bara lite skrynkligt snöre), sedan är vi redo!

Storebror : -Ska någon komma och se hur vi bor idag?
Jag: -Nej
Storebror: -Då får jag röra bordet?
Sedan klappade han det inte längre så rena glasbordet och ställde alla sina riddarfigurer där, som för att visa att han återerövrat sitt hem.

Hoppas att det går snabbt att sälja!

Ännu en visning

I går kväll kom en annan grannfamilj på besök. J träffade mamman i den familjen i tvättstugan och de hade kommit att prata om boende (vad annars?!) och det visade sig att deras andrahandskontrakt går ut i vår och att de gärna skulle vilja ha en fyra. J och jag börjar bli ett bra visningsteam, så han ordnade visningstid och jag fixade stajlingen (igen!). Sedan visade J dem lägenheten allt medan Storebror lekte med deras kille och jag försökte få Lillasyster att tro att det är helt normalt att någon tänder taklampan när hon sover (två gånger är en vana?) och att man bara ska somna om då. De ville veta elförbrukning och se planritningen, om det tyder på köplust eller kontrollbehov lär ju visa sig... De ska lämna besked senast måndag.

På väg hem från stan idag gick vi förbi det nya Huset och förundrades över hur vackra de karaktäristiska taken var i kvällsljuset. Nästa vecka ska vi skriva papper!

Ingen mat

lagades i det här köket idag! Storbror fick välja mellan korv i Sofiagrillen (inget os -ingen disk) eller gröt i mikron (inget os -minimalt med disk). Han tyckte att det var för kallt för att äta ute så det blev gröt. Kan det räknas som lagad mat? Det behöver väl inte vara sämre än makaroner (som ju definitivt räknas som middag)? Om ja, så har jag en ny favorit för stressiga kvällar. Lillasysters vällingvatten värmdes i förväg (för att vattenkokaren skulle kunna gömmas), hälldes i thermos som ställdes tillbaks i skåpet. Jag hoppas att jag kommer ihåg allt jag stuvat undan -speciellt maten och räkningarna!

Den obligatoriska skålen med frukt syns till vänster. Kokbokssamlingen får nog försvinna till den riktiga visningen, tror jag, kaffebryggaren också.

Fick den här kommentaren:

Hej!Kan du inte lägga ut lite bilder på din lägenhet? Man blir ju nyfiken på hur den ser ut!Grattis till husköpet!/Kristina

Jag säger tack! och visar min blogghörna.

Jag visar även den lilla höstinstallationen på köksbordet -allt för att de potentiella köparna skulle gilla lägenheten, men de här grannarna visade sig leta efter hus, suck. Nåja, nu har jag ju städat i alla fall, och det är väldigt luftigt (med allt intryckt garderoberna) och fräscht!

Jag träffade damen som säljer sitt hus till oss idag och det var så trevligt! Vi fick höra om trädgårdens blommor. Det verkar som om februari blir perfekt att flytta dit -för då blommar vintergäcken! Det är lite tungt att inte veta vad vi får för lägenheten, men så snygg som den är när den är städad) så borde ju någon fastna för den! Grannarna får tänka till på söndag, sedan är det open market som gäller (om ingen köper den via bloggen innan dess-men näthandeln är väl inte så väl utbyggd när det gäller bostadsrätter som när det gäller kläder eller musik, antar jag).

Ha en skön kväll.

Städa igen!

Våra grannar ovanför kommer ikväll för att titta på lägenheten, mycket spännande! Det enda är att lillasyster sover i det ena rummet (hon lägger sig långt före visningen men borde inte vakna av en liten visning), som vi dessutom inte har taklampa i, så på lunchen idag blir det en tur till stan för att köpa liljor (förutsägbart men vackert) och en taklampa. Vi hoppas, men samtidigt är det ju kärva tider och i en nybildad bostadsrättsförening, som detta är, blir avgiften lite högre än i andra, vilket inte är tll vår fördel nu, tyvärr.

I kväll börjar "Nytt läge", kl 21 på tv3 http://www.tv3.se/content/blogcategory/1583/1658/ där familjer får hjälp att hitta en ny bostad. En annan familj får hjälp att inreda sitt nyinköpta hus. Förmodligen är ventilation och fukt ett alldeles för ospännande ämne för tv, men nu hade jag verkligen behövt renoveringstv! Inte sånt där de river en vägg och en kvart senare puffar kuddar, tänder värmeljus och lägger äpplen tillrätta i enskål -nej jag behöver tuffare än så -ge mig en riktig fackman som visar hur man ska byta takpapp (vad gör man med takpannorna under tiden? måste det vara fint väder?)eller fuktspärra badrum!

Besiktningen

bjöd inte på några större överraskningar, förutom lite trista nyheter om vinden. Nu bör vi väl ta reda på vad det kan kosta att fixa me det för att ha en realistisk budget inför det kommande året. Jag vill egentligen inte alls hålla på med sådant praktiskt som att jaga hantverkare och gå igenom besiktningsprotokoll, än mindre oroa mig för vad lägenheten kommer att gå för. Nej, jag vill lägga tiden på att hitta trevligheter till tvättstugan. Kolla på den fiffiga strykbrädan som finns gömd i en låda!
http://www.villabladet-sydvast.com/page.asp?id=92&pid1=9

Imorgon ringer vår lägenhetsmäklare och föreslår fotografering på måndag. Lika bra att komma igång med den delen av flytten också, antar jag. Det blir till att köpa mer Ajax extra clean, liljor, citroner och sätta fart på sig. Lägenheten måste ju bara bli såld!

Jag lovar att rapportera hur det känns när allt är skrivet, både här och där!

nähä

Pensionärerna fastnade inte för vår lägenhet, vilket var ett trist besked, som dock uppvägs av att vi har fått ett inflyttningsdatum! Jag kan tänka mig att det enda som är mer pressande än att inte ha sålt lägenheten och inte heller ha skrivit papper utan befinna sig i ett mittemellanläge måste vara att ha skrivit papper men fortfarande inte sålt lägenheten! Där är jag förmodligen nästa vecka, suck.
I så fall fotografering nästa vecka och visning efter det, och snabb budgivning efter det?!

Häromdagen berättade jag för en granne att vi har hittat ett hus och ska flytta, då visar det sig att grannen har en kompis som skulle vilja bo här i området, så inom ett par timmar efter mitt grannsnack ringde han och vi bestämde att de kunde komma idag.

Iförrgår tänkte jag att det räckte med att städa inför besöket, men igår insåg jag att "jisses - den måste se bättre ut än bara städad!", så med en maxflaska Ajax (till mig) och en rulle mjölkchoklad (till Storebror för att det var lördag och för att han skulle leka inne på sitt rum och inte få några andningsbesvär av all spray) blev lägenheten fräschare än på länge (som bonus kan nämnas att garderoberna inte alls var fulla som jag trodde- de svalde också en gåstol, en babysitter, ett par fuktiga omatchande badlakan, och alla utom två jackor från hallen!). Lillasyster fick sova i sin vagn i trapphuset för att inte vakna av väldoft och dammsugargnissel. När det rara paret kom var vi alla nöjda, Storebror slickade bort det sista av chokladen, Lillasyster gäspade och var sitt piggaste och gladaste jag och själv jag såg väldigt pigg ut med klädsamma (städa pch pynta en lägenhet till max på 40 minuter-) rosor på kinderna.

Det var ett äldre par som ska flytta från sin villa och som kanske vil bo just här -vi får höra vad de tycker nästa vecka. Tänk hur bostadslivet går i cirklar från studentrum till lägenhet och till hus och till sedan lägenhet igen...

Lägenhet till salu!

Ja, kanske några dagar för tidigt, men nu har en mäklare varit här och värderat lägenhetet till nästan samma som före finanskrisen -puh!
Vi har dock inte skrivit på något eftersom vi faktiskt inte har något helt säkert att flytta till. Säkert är dock att stajlingen kommer att kräva typ 164 papperskassar i källaren för att lägeheten ska kännas "ljus och luftig". Jag skulle bara ta bort lite papper i min skrivhörna som låg löst och såg skräpigt ut = en kasse! sedan tog jag Lillasysters plastleksaker och mjukdjur som låg på golvet=en kasse till! Sedan lösa grejor på diskbänken (typ en halv limpa, en rättika -vad ska jag ha den till?, en osthyvel, några tidningar, reklam om djurfoder och slutligen ett armband med pärlplatte-pärlor och en diskhandduk -det blev bråttom på slutet)=en kasse till!

Skulle vi hitta en intresserad köpare innan lägenheten hinner fotas och läggas ut på nätet kan han hjälpa till med pappersskrivning, vi har en vecka på oss... Mäklaren kommer att vara med vid fotograferingen -det känns faktiskt tryggt att någon kan peka på att vi har missat något, typ disktrasan under handfatet eller toaborsten, så att även vår lägenhet verkar precis lagom opersonlig för att någon annan ska kunna föreställa sig själv där...
Ser fram emot ännu en husfri helg!

PS Sigrid -hör av dig igen!

Huset är fortfarande aktuellt

Huset är borta från Hemnet, och besiktning (och barnvakt för det) bokad. Nya krukväxter är köpta idag för att öka värdet på lägenheten inför mäklarbesöket imorgon. Så här länge har ingen annat hus varit aktuellt tidigare. Tänk att vi kanske (sannolikt!) flyttar till hus om några månader!

Hus!?

Det verkar som om vi slutligen har enats om ett pris! Man ska inte ropa hej förrän man har tänt grillen, men mycket tyder på att vi håller på att köpa hus! Till banken på fredag med den färska värderingen från torsdagen och sedan är det väl så gott som klart?
Idag jobbade jag och hade mobilen avstängd, och varje gång jag kollade så hade huset kommit närmare: till förmiddagskaffe hade J lagt ett nytt bud, till lunch var det accepterat och lagom till eftermiddagspausen hade han fixat banktid och besiktningskontakt! Undrar vad som händer imorgon när jag inte går att nå?

Oskarshem, kanske?

De senaste vecorna har fyra personer, utan koppling (tror jag -men vad vet man?) till varandra pratat positivt om Oskarshem. Det kan ju inte vara en slump att det då i dag var visning på ett hus där
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/302713
Just det huset sägs ha fyra sovrum, men när det ena av dem har tre dörar åt olika håll kan det väl knappast funka att sova i (om man inte lägger sig sist och går upp först), än mindre arbeta i, eller? Eftersom vi väntar på besked om Monumentethuset kändes det inte aktuellt att gå på visning idag, men det är alltid bra att påminnas om hur olika mycket renoverat man får för tre miljoner...

För att känna om det ligger så nära stan som de som bor där vill göra gällande cyklade jag dit igår. För att det hela skulle blï en autentisk hemcykling startade jag vid dagis, det var mörkt, jag hade glömt både regnbrallor och vantar och det var bråttom (för att hinna hem till J som fixat kvällsfika). Det tog 4 minuter att cykla från dagis, och då tvekade jag lite eftersom jag inte hittar! Alla verkade ha det så mysigt i sina hus, stearinljusen brann och i flera fönster kunde man se vuxna par se varandra djupt och lördagsromantiskt i ögonen. Lummigt och trivsamt, och är absolut ett alternativ i framtiden. Det var det andra huset där på bara ett par veckor, så det kommer säkert fler så småningom.
Imorgon ringer mäklaren, hoppas jag. Återkommer efter det.

visning och bud

Så var det visning igår. Det var det sjätte huset vid Monumentet som vi tittat på sedan oktober, så så sällan är det inte som de är till salu. Det bjöd inte på några överraskingar. Originalskick (inte så väl underhållet överallt, men ingen katastrof heller). "Möjlighet att sätta sin egen prägel på boendet", som det hade kunnat stå i annonsen. Inte för oss dock, eftersom det inte blir så stor renoveringsbudget för ett hus i det området. Hur som helst, vi har lagt ett bud som vi tycker är en rimlig början i jämförelse med alla de andra husen vi varit i och med tanke på vad som behöver göras (byta takpapp: 110 tusen, nytt badrum: 80 tusen och viss uppfräschning av kök, grovkök och övriga ytor 50 tusen. beroende påhur nervöst lagd man är kan fönsterbyte om 130 tusen tillkomma de närmaste åren) och finansorons påverkan. Visst måste man ha rätt att ge ett bud, även om det inte är helt vad säljaren förväntar sig, eller? Om det inte passar kan ju säljaren förhandla eller säga nej och ha en nys visning och hoppas på bättre. Så enkelt borde det ju vara?

Eftersom vi fortfarande sörjer det förra huset, så har vi en häslosam distans till detta. Det får ju finnas en gräns för hur engagerad man orkar bli. Den här gången ska jag inte bläddra i IKEA-katalogen eller fundera över hur snyggt det kan bli med Norrgavels vantfack http://www.norrgavel.se/Product.aspx?ProductID=283&ArticleID=388 vid dörren på nedervåningen. Med tanke på priset (en halv månads topplånsamortering) så är det nog lika bra att jag bygger en själv. Då har jag dessutom något att sysselsätta mig med de månader (år?) som det verkar ta innan vi kan flytta till något hus. Förhoppningsvis händer något nästa vecka. Alla besked är bättre än inget. Ha en skön helg! För oss blir den helt husfri!

Fler med bostadsproblem!

Det är visst inte bara vi som tycker det är dyrt och omöjligt att hitta bostad i Lund

http://sydsvenskan.se/lund/article378100/Ungdomar-i-Lund-ockuperar-villa-i-protest.html

För oss kanske det vänder redan imorgon när ett annat hus vid Monumentet ska visas (men förmodligen inte, vi har ju varit igenom detta ett par gånger förut...). Alltid lika spännande och jobbigt. Som alltid har de där bokalkylerna som finns på Hemnet gåtts igenom och varierats på tusen sätt: om vi lånar mindre och flyttar till Övarp (utanför Kristianstad)http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/238278 ,

vad får vi över då? Ok, då kostar det pengar att pendla, sedan måste vi båda arbeta deltid för att hinna träffa barnen. Vad blir det då över att leva på? Hur dyrt har vi råd att bo i Lund för motsvarande summa att leva på (om vi inte pendlar men arbetar full tid båda)? Om båda måste åka buss 10 timmar i veckan (räcker inte för att ta sig till och från Övarp, men man kanske kan jobba hemifrån någon gång då och da?) för att bo billigare, kan man då ta ett extraknäck de timmarna per vecka och istället bo i Lund för den extra inkomsten?
Hur resonerar ni?

Annat hus idag

Efter en härlig eftermiddag på gården med alla de andra barnen ute också gick vi på visning på Annehem. Det var fler än vi som var nyfikna på detta hus som nu var på "rea". Enligt mäklaren skulle motsvarande kunna ha kostat 3,6 miljoner förra året. Vägen dit var lång (lika lång som vägen till dagens fika på stan -intressant att se var man hamnar om man går i 20 minuter...), men grön och trevlig. Vi passerade Storebrors dagiskompis, som letade upp oss och ville leka med Storebror. En bra lösning på problemet "barnvakt under husvisning". Det var flera barn från området och de verkade ha hur kul som helst, trots att Storebror var ny för de flesta. Det hamnade verkligen på Annehems pluskonto, detta att det finns så många barn.

Dagens insikt var att vi kan nog bo och trivas på Annehem, om vi hittar ett hus som det klickar med. Monumentet har klickat som område, och eftersom alla hus ser likadana ut, går det ju bra med vilket som helst. Det som visas på nästa vecka, till exempel...

De senaste mäklarna har verkligen förbättrat min bild av Lundamäklare. De har varit kunniga och engagerade, precis som man önskar. Imorgon kommer en annan mäklare att höra av sig för att värdera lägenheten. Kostnadsfritt -måste fråga om arvode, flyttstädning och stajling. Fast det där med att flyttstäd ingår är väl lätt att bjuda på om arvodet är 22 000 kronor mer än någon annan mäklare utan städning -det skulle kosta drygt fyra tusen att köpa städningen till vår lägenhet, och i så fall har jag ändå sparat 18000 om jag tar den billiga. Förresten -en annan mäklarfråga: är mäklare mer motiverade att sälja om de har procentuellt arvode? Har träffat mäklare med fast pris och de med 3-4% av köpesumman. Synd att man inte kan provsälja med två olika och se vari skillnaden ligger. Jag förmodar att det är men än hur flashig den där säljmappen är , men vet inte vad. Ingen mäklare har ännu hört av sig och erbjudit en dags prao, synd för det hade verkligen varit spännande! Jag lovar att om jag nånsin får möjligheten ska jag ställa alla de frågor ni har funderat över, men aldrig vågat ställa.

En anonym läsare skrev:

"Jag har själv letat hus av och till i två år och nu verkar det löst sig (återstår bara besiktning). Något jag saknat under dessa år är en mäklare dit jag kan vända mig och framföra vad jag önskar och som sedan letar på hela marknaden och som hjälpermig med mina frågor. Mäklaren skulle alltså bara företräda mig och inte ha intresse av att få upp priset och sälja de egna objekten.Som jag förstått det så finns denna typ av mäklare bl.a. i England, varför inte här? Skulle inte ni vara intresserade av en sådan tjänst?"

Grattis till huset! (om det klarade besiktningen -hör gärna av dig och berätta om det -har själv aldrig varit med om någon, men har haft en bokad tid om i fall att ett hus härom sistens skulle bli vårt -för att spara tid, likosm, men det var visst förenat med otur att vara så förutseende). Var det inte en sådan typ av mäklare som fanns i TV3:s serie Nytt läge i våras, eller lite liknande i alla fall? Det hade onekligen sparat tid att någon annan styrde med bostadsletandet, men tänk om den missar något (typ att Lomma blivit ett alternativ)?

Ännu en bild från den höstvackra gården...

inget hus den här gången heller

just när vi fått reda på att de andra fortsatt bjuda över kom den här kommentaren:
"Ni måste vara galna som köper hus idag, att pricka in toppen på en galen prisökning kommer att svida i många år. Varför köpa idag när det är billigare imorgon. Ni hade inte gjort samma sak med andra varor. Ja jag vet att ni "måste" ha ett hus pga barn och liknande, men inte vill ni synas på Lyxfällan om 5 år när de stora Lundaföretagen måste börja varsla och priserna gått ner 20 % vilket inte är omöjligt. 3 miljoner eller 2,4 miljoner? Mycket mycket pengar..."

Jag inser också att det borde vara läge att avvakta en så stor affär i kristid. Mäklaren som ringde för att värdera lägenheten sa att det för vissa inte är läge att köpa alls, speciellt inte de med bostadsrätt...

Lyxfällan i framtiden är nog ändå tveksamt, vi har ju trots allt arbete! Hade vi fått köpa huset den här gången hade vi, om fem år, amorterat så pass att lånet inte var så stort, vi hade lekt i trädgården alla årstider, haft fester i det ljusa vardagsrummet, julpysslat i köket och tvättat väldigt många tvättmaskiner. Dessutom hade vi, varje gång vi gick till dagis under overallsäsong välsignat vår tur att vi fått ett hsu så nära dagis att barnen bara behövde jacka när vi gick dit. Det behöver vi ju inte fundera över nu längre.

Det enda säkra är att drömmar sällan kommer gratis. Frågan är väl hur dyrt det blir och om man kan nöja sig med en halvdröm. Vill jag bo i ett speciellt område, i ett speciellt hus eller bara ett hus, vilket som helst som finns tillgängligt under tre, eller helst färre, miljoner?

Money talks even louder

Mäklaren ringde just för att säga att de andra lägger ett nytt bud inom en timme. Köparna har bestämt sig för att vi själva ska avgöra vem som får huset (dvs den rikaste får huset, den andra fortsätter spara till något annat).

Det finns ett likadant hus ute nu,
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/299766

Lite trist att varje dag som budgivningen pågår sjunker fondernas värde och räntan höjs! Inte den optimala tidpunkten för husköp, med andra ord. Förmodligen hinns några bud med imorgon, så vid den här tiden om ett dygn vet vi förmodligen! Nu är klockan nio, dags för "Lyxfällan" på TV3: http://www.tv3.se/content/blogcategory/956/1091/. Piggar alltid upp att se att man kan ha det värre, och om några ekonomiska tips skulle dyka upp är ju det värdefullt...

Money talks...

men inte vårt språk, tyvärr. Budgivning pågår och den vi budar mot har bra titel och attraktiv adress (öppen budgivning i kombination med google). Vi har ett år kvar med föräldrapenning och har bara haft bostadsrätten i två år, så det verkar minst sagt lite tveksamt att vi skulle vinna budgivnignen. Snart har vi inte mer pengar att lägga! Banken kräver ju 10% kontant och sedan i våras har lägenheten minskat en del (för inte kan väl vi räkna med att två personer börjar buda på vår fina, då välstädade och toppstajlade 4a? -vi brukar inte ha sån tur), dessutom kontant för pantbev och lagfart. Eftersom den som säljer bott i huset sedan 70-talet blir det ju en väldans massa pantbrev att addera (något som man helt slipper på Annehem, där fattas det sällan några miljoner i pantbreven!).

Jag har hört att det finns de som sålt till den de ville, inte till den som bjöd högst. Jag hade såklart helst sålt till mig och min familj; glada och trevliga, förälskade i området, förankrade med vänner och dagis i samfälligheten och en önskan att bo där länge, men att tacka nej till hundra tusen för att låta huset gå till några man gillar bättre än de med mest pengar verkar rart men osannolikt. (För inte vågar man väl hoppas på att de härliga systrarna säger till varandra "äsch, tror du inte att den där barnfamiljen behöver det här huset bättre än de andra? Gräsmattan skulle må bra av steg från en fyraåring och tänk att Lillasystern ska börja gå här."
Eller att de som vi budar emot säger "ah, du älskling, eftersom vi har så mycket pengar och det idag kommit ut ett annat objekt på samma gata kan vi väl köpa det istället?") Ja som ni förstår har jag gott om tid att hitta på konversationer under tiden mellan mäklarens mail.

En snabb koll på Hemnet visar att man för typ 3 miljoner kan få öppen spis och många rum i ett finfint blått hus på Annehem, ett trevligt tvåvåningsradhus på Nilstorp, en fin villa på Nöbbelöv och ett enplanshus med insynskyddad tomt i Bjärred. Alla ställena kan man flytta direkt in i. Det kan ju inte vara rimligt att bo bort alla sina pengar, oavsett hur enkel vardagen blir, eller?

Äntligen!

Äntligen har mäklaren hört av sig (förmodligen är tre dagar enhelt rimlig tid för en mäklare som behöver få tag på alla spekulanter och invänta deras ev bud, men för mig är tre dygn lääänge) och det finns ett bud. Nu är vi igång!

Gällande mäklare har jag fått en kommentar:
"Det kan tyckas märkligt med det förhåller sig faktiskt som så att "marknaden" i Lund inte är helt död- det förekommer viss bud´givning- omloppstiderna har ökat och en viss prisjustering nedåt har skett.De exempel du ger på att lundamäklarna skulle vara mer nonchalanta tycker jag faktiskt visar på motsatsen. Att informera om att man inte kan kräva nyhusstandard i äldre hus är faktiskt juste konsumentupplysning. Samma sak när mäklaren upplyser om det som i lagstiftningen kallas "ortsvanliga störningar"- Det ska inte nödvändigtvis tolkas som nonchalans utan kanske som omsorg. "

Där ser man, en missuppfattning som kastar skugga över en hel kår. Jag har säkert fått mer om bakfoten och lagt det till mina fördomar... Det verkar hur som helst spännande att vara mäklare, undrar om man kan få praoa en dag? Jag skulle fråga allt jag vill veta om stajling, budgivning, hur viktig är balkongen? Kan man som mäklare påverka priset mer än vad gäller utgångspriset? Hur kan mäklare pruta sitt arvode -är det då inte för högt till att börja med? Hur gör man om man måste sälja något fult hus som är fult inomhus? Vilken betydelse har mäklarens bil? Vill man ha bil med eller utan firmans logga?

Ja, sånt kan jag ägna tiden åt att fundera över medan jag inväntar nästa steg. Budgivning är som ekonomisk ping pong tycker jag; pengar fram och tillbaka, man vet inte vad som kommer härnäst, bara att varje serve gör det svårare att vinna. I somras budade vi på ett annat hus och eftersm vi var på semester skedde det via sms. Med små mobilknappar fanns det en uppenbar risk att vi skulle vunnit huset, bara för att jag slant med någon nolla. Bättre nu med telefon och mail, men fortfarande blir det många siffror... Jag hoppas att någon reagerar innan jag köpt ett hus för femhundra miljoner av misstag!

Vi kunde bott i Ystad...

Det här ljuvliga tjugotalshuset köpte vi nästan i somras!
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/266249

Hade diskussionerna om priset gått snabbare hade vi bott i Ystad i en vecka vid det här laget, lägenheten hade sålts innan USA-börsen krashade och äpplena i trädgården hade varit mogna och blivit äppelkaka till inflyttingsfesten. Vi hade fått det bra där, det är jag övertygad om.

Ja, jag vet, det är inte alls praktiskt att bo i Ystad och arbeta i Lund (90 min busspendling enkel väg) eller Malmö (58 minuter på tåg och buss, förutom tid på cykel till stationen) med två barn på dagis i Ystad. Men ändå, det är ett ljuvligt hus som lärde oss allt som finns att veta om energiförbrukning (det var ganska dyrt i drift).

J var på visningen på Monumentethuset och förälskelsen håller i sig! Vi väntar nu på att mäklaren ska höra av sig (en mäklare som verkar seriös och kunnig -härligt!) och berätta hur det går med budgivningen, alldeles för spännande för en vanlig måndag. Hoppas att det går snabbt. Jag undrar vad vi väntar på?
Återkommer när jag hört något...

Mäklare

En anonym läsare frågar:

Hur ser bostadsmarknaden ut i Lund, är det fortfarande standard med budgivningar till höger och vänster? Vänder mig direkt till expertisen :-) i hopp om ett mer realistiskt svar, mäklare jag frågat hävdar att det knappt märks någon skillnad jämfört med för ett år sedan eftersom Lund är så fruktansvärt eftertraktat. Möjligen att dettar lite längre tid att komma till avslut, men inte mer...

Ja, då har vi kommit till ämnet mäklare:

Ja i Lund verkar så gott som alla säkra på att de ska kunna sälja till begärt pris. Vi har inte varit med på någon budgivning sedan i somras så just nu vet jag faktiskt inte. I Södra Sandby såldes en kompis hus med bara fyra intresserade, samma vecka krashade USA-börsen och bara en familj var kvar, men de betalade i alla fall det begärda priset. Flera hus vi tittat på tidigare i höstas finns kvar, så att det tar tid verkar stämma. På Annehem är ett hus tom sänkt med 200000kr! Detta verkar dock inte vara något som Lundamäklarna lägger någon vikt vid.

Det verkar annorlunda på andra hållet. När vår lägenhet värderades var alla mäklare försiktiga "ja, den kommer naturligtvis att bli såld, det handlar ju bara om priset!" och "Ni måste kunna acceptera det begärda priset, om budgivning uteblir. Kanske ska vi ta det lite lägre så att det blir många på visningen?"

Jämfört med landet (där ingår Ystad, Lomma och Bjärred) är Lundamäklarna vi har träffat på mer nonchalanta (jag ber alla Lundamäklare som inte känner igen sig i den här beskrivningen om ursäkt och hoppas att det är er vi träffar på nästa visning!). De bryr sig mindre om våra frågor, tycker att man får leva med problemen "Så är det i alla hus från den här tiden" oavsett om det är en två meters spricka i väggen eller tak som läcker. Även våra frågor om ljud (tåg respektive trafik) har behandlats på samma sätt "ljud hör ju stan till, det är ju lite av charmen med att bo centralt". Den som visade huset vid Södra vägen har inte ens hört av sig, trots att hon lovade det och tog vårt nummer. Kanske har hon läst bloggen och visste att vi inte var intresserade, annars är det kass att inte ringa efter visningen!

Den här helgen är den första visningsfria på flera månader -skönt! Jag väntar på att mäklaren ska ringa på måndag och berätta hur vi ligger till. Jag har kollat på alla varianter av boendekalkyl som finns på nätet och försökt lista ut vilka konsekvenser en budgivning kan få. Bara lagfart och pantbrev kommer att kosta de närmaste årens semester, men å andra sidan, bor jag med så mysig trädgård kan jag fira semester hemma.

Så här ser de ut, radhusen vid Monumentet. Trevlig helg!

Paxat!

Jag önskar så att jag kunde springa fram till huset, klappa på det varmröda teglet och skrika "PAXAT", sådär som vi gjorde med gungorna på rasterna på lågstadiet. Paxad innebar att ingen annan fick ta den. Nu är huset ute, och vem som helst kan köpa det, speciellt de som ärvt dollars, sålt värdefull konst, eller på annat sätt gjort sig en hacka och i rutan på bostadskalkyl skriver in 750 000kr på kontantinsats och på maxpris "kvittar". Storebror är mycket för att det ska vara rättvist; dvs han ska tjäna på det. Ett exempel är att han måste ha mössa för att han fryser, det är orättvist i hans ögon. Jag får lite samma känsla här: Det schyssta system som trots allt präglar den lundensiska bostadsmarkanden med visningar, öppna budgivningar och högst pris vinner innehåller ingen genväg för den som 1) är helt besatt av ett visst område eller 2) har lagt hundra lappar i brevlådor om hus i samma område. Det innebär att jag fortfarande inte har en aning om huruvida vi kommer att grilla i radhus, byggt -68, till sommaren, suck. Tålamod är som sagt inte min grej.

Sedan blir det kanske budgivning, området är ju så populärt! Jag hatar budgivning, eller rättare sagt, jag hatar att förlora! Så pass att jag inte längre vågar mig in på Tradera efter den gången jag vägrade forlöra kampen om en lampa, som visade sig fatta en väsentlig del, så den bländar istället för att lysa trevligt. Dessutom gick frakten på lika mycket som hela lampan och den var betydligt större än jag föreställde mig. (Ja, men hur ska man kunna veta, bilden på Tradera är max 4cm hög!) Ingen annan ska få en lampa som är ämnad för mig, mumlade jag mellan sammanbitna käkar varje gång jag höjde mitt bud. Hur som helst, när jag hämtat ut lampan och baxade hem det otympliga paketet kände jag mig i alla fall som en vinnare! Det är inte lika oskyldigt när det krävs bud över tre miljoner för att ro hem det...

Inget nytt kommer att ske förrän veckans visningar är över. Vad ska jag göra under tiden? Suck, det kommer att bli en lååång helg.

Ring, ring!

Nuförtiden har jag alltid telefonen (telefonerna!) inom räckhåll. Jag väntar på att Monumentethuset ska bli "lovligt", dvs komma ut på Hemnet, men framförallt visas så att budgivningen kan komma igång (och avslutas -detta väntande och längtande tar på krafterna). Före visningen kan vi inte göra något alls, mer än att varje dag på väg till dagis stanna till vid staketet, känna doften av höst och föreställa framtiden med barnen som leker i trädgården.

Budgivning pågår i Lomma. De två hus som är intressanta ligger båda ett par hundra tusen under det begärda, så det verkar inte vara någon brådska där, men man vet ju aldrig.

Kalaset var trevligt och huset var jättefint -ljust och stort. Källare med fönster verkar vara en hit när man har barn -tåligt område för mys och lek! Vi får se hur vi själva bor om ett år...

70-talshus

Idag ska jag ägna eftermiddagen åt känna in mig i ett sjuttiotalshus som renoverats för att en familj med flera barn ska trivas där. Storebror ska på kalas och jag får följa med. Jag gillar att se hur "föräldravillor", dvs sådan villor ens föräldrar och ens kompisar bodde när jag var liten har blivit 2000-tal! Mexitegel, tujor och ringklocka med pytteliten lampa i nederkanten så att man skulle kunna läsa det pyttelilla namnet som ändå ingen brydde sig om att skriva dit. Jag låtsas att lillasyster kryper runt och måste passas när jag egentligen tittar på förvaringsmöjligheter, golv och tvättstuga...

J är en sväng till i Lomma på ny visning för att vi ska ha en backup-plan om det inte blir Monumentet-huset. Just nu väntar vi på att mäklaren ska kontakta oss (efter att han har bestämt färdigt med systrarna, så det är bara att ge sig till tåls -inget jag är bra på precis). Ett annat rimligt (bättre?) alternativ kan ju vara att avvakta Lomma och se vad som händer i Lund, och därefter leta på nytt i Lomma (eller någon annanstans) men det är ju inte lika nervpirrande!

Äntligen hittat hem?

Vilken dag! Till slut hände det som stundtals verkat helt omöjligt; jag och J är nu kära i samma objekt. Jag, som lätt blir förälskad i gamla hus med öppen spis känner att nu är det på riktigt, genuinare än en fling i ett tjugotalshus eller en stajlad villa med vinkyl och klinkers i hallen.

Två härliga systrar har visat oss det hus de hjälper sin pappa att sälja, och vi fick komma dit idag och titta (före den riktiga visningen). Vi kände båda att det är så här vi borde bo! Trots lejongult kakel i badrummet och en köksfläkt som sattes upp på den tiden då det enda rostfria i köket var diskbänken är vi eniga om att det kändes "hemma". De hade sparat min lapp och ringde idag!

Dock är ju inga kärleksrelationer okomplicerade, och här spelar dessutom tiden en viss roll för hur det går. Ett hus i Lomma är det härliga alternativet för oss just nu, men Monumenthuset slår högre eftersom det gör det vardagsenklare för familjen. Lommahuset har visats och budgivningen startar väl på måndag, efter visning nummer två och vill man vara med måste man ju hänga på direkt! Det som gör det lurigt är att Monumenthuset inte ligger ute än, och att budgivningen inte kan börja förrän tidigast i slutet av nästa vecka! Det placerar oss mittemellan: får vi inte Monumenthuset är det Lomma som gäller, men vi måste ju veta hur det går i Lund först. Hänger ni med?

Förmiddagen spenderade vi i Lomma, det är härligt där. Anledningen till dagens utflykt var att J behövde höra tågen- han är uppvuxen vid en järnväg och vill inte ha det så igen med tåg som kommer så att samtal måste avstanna och att man inte kan ha fönstrena öppna på sommare för att det låter så mycket. Han satt alltså i bilen med öppen dörr två meter ifrån spåret och väntade på tåget i säkert trekvart (de går ju som sagt inte så ofta). Planen var att han skulle kasta sig ut och rusa till huset för att höra hur det lät där, men hann inte för det körde förbi så snabbt!

Imorgon ska jag inte ens öppna bostadsbilagan -jag orkar inte med mer hus nu. Två hus och en omöjlig tidsekvation är på gränsen till vad jag klarar på en gång.

Tre alternativ?

Nu finns det två konkreta alternativ (åtminstone till budgivningen för oss tillbaka till verkligheten) och ett på gång-alternativ (med ett för oss okänt pris). De olika alternativen är: snyggt och bara att flytta in i Bjärred, charmigt i Lomma eller behändig vardag i Lund (som kommer att höra av sig under helgen, hoppas jag). När det finns en prislapp på de olika alternativen kommer det förhoppningsvis att bli lätt att välja...
Förresten -är det någon som vet om tågen i Lomma stör dem som bor vid järnvägen?
Vilken spännande helg det kommer att bli. Måste fundera på vad jag ska säga till mäklarna imorgon när de ringer. Kanske helt enkelt att jag inte kan bestämma mig?

Härliga kommentarer!

En person har tipsat mig om att lyfta blicken ännu mer än kanske Lomma och Monumentet:
Du har inte funderat på andra områden än Lund? Om du ändå ska pendla till Malmö så föreslår jag Höör där Pågatågen också går. Jag som själv är uppväxt i Höör kan säga att det är en trevlig ort att växa upp i. Gångavstånd till det mesta och bra skolor. Nordväst om stationen har du ett helt nytt område med intressanta hus. T.ex. http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/213869 Om du är ute efter ett hus med historia så hade jag funderat på villan på rundgatan. 5 min från stationen och massa charmiga detaljer. http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/217172

Tack! Verkligen ett charmigt hus på Rundgatan! Jag gillade speciellt vedspisen och kakelugnen plus att trädgården hade karaktär.

Monumentet har flera anhängare, och efter att ha varit och lekt med Lillasysters kompis i det området idag kom jag ihåg varför jag varit (är!) så upphängd på just de husen! Jag får väl ge mig till tåls och vänta på att den som skrev att hon skulle ringa ringer...

Enkelheten med att bo i den stad där ens arbetsplats finns (gäller J) får man inte glömma bort, trots att sensommarsolen idag sken över småbåtshamnen i Lomma. Två bloggläsare har tagit upp just enkelheten i vardagen som det största vinsten med Monumentet:

"Hej vill slå ett extra slag för radhusen vid monumentet. Det är hus med massor fördelar. Vardagen blir enkel att leva. Lycka till! "

"Hej Lomma är fint men ett radhus vid monumentet är fantastiskt, även om havet är en bit bort & ringvägen allt för nära. Det är ett underbart område som har nära till allt, här känns vardagen enkel. Hälsningar från familjen som började att gå på visningar kring monumentet, har sedan varit runt & omkring Lund många varv innan vi äntligen köpte vårt lilla älskade radhus. Lycka till! "

Hittills i år har de husen som varit till salu blivit ganska dyra. Det ska bli intressant att se hur de påverkas av räntan och den lite avstannade bostadsmarknaden i höst och vår. Nu går jag i alla fall med mobilen ständigt på för att inte missa samtalet om möjligheten att få köpa ett hus från slutet av 60-talet, med liten trädgård, stort vardagsrum, tvättmaskin och kök på andra våningen...

otrogen?

Fick den här kommentaren nyss:

"Har läst din blogg och vill bara berätta att snart blir det ett hus till salu vid Monumentet! Hittade er lapp i brevlådan så vi slår en signal!"

Åh, känner mig helt otrogen som börjat snegla åt andra håll -förlåt mig Monumentet! Men jag blev så modstulen av att ett hus som det regnade in i kostar mer än en sexrumsvilla med pool i Bjärred!

Detta är spännande!

Lomma - fortfarande!

Veckans område är Lomma, trots att vi varit på visning på Nilstorp (mycket trevligt tyckte J, inte huset, men området!), vid Södra vägen (trots allt för mycket billjud, och lite trångt) och Stångby (trevligt men inte för oss). Dalby har jag kollat lite mer på och just nu leder Lomma över Dalby eftersom det finns 1) hav, 2) ett (minst) hus som verkar supertrevligt och 3) kortare pendling för oss båda. Vi är eniga om att Lomma verkar bra, jag har varit där och badat och J har besökt sjukhemmet en kulen, grå höstdag. Jag tycker således att solen alltid skiner och att det är trevlig aktivitet i hamnen och J tycker att det verkar deprimerande men att hembageriet är ett plus. Sammantaget och delat på två blir det nog en realistisk bild: sol ibland, grått ibland, men alltid gott fika.

När jag och Storebror var på Lomma Beach i somras hittade vi en flaskpost -med hot! "Havet är farligt. Öppnar du denna kommer du att skadas". Det var dock skrivet på danska, så jag förmodar att ingen Lommabo kan hållas skyldig.

Det är två visningar den här veckan i Lomma/Bjärred. Mycket spännande! Imorgon blir eftermiddagspromenaden i Lomma. Jag har även anmält mig till gymet för ett prova-på-pass, inte så mycket för att se om det är ett bra gym, utan för att se om det finns några snälla, sådana som jag i framtiden kanske kan heja på i affären -potentiella bekanta, helt enkelt. Jag lovar att återkomma med resultatet från den seriösa områdestesten...

Nu ska jag ut och titta in i folks vardagsrum -nej, jag ska ut och jogga en sväng, menar jag ju! Det bästa vore så klart att jogga i Lomma, för att få en riktig bild, men eftersom jag helt saknar lokalsinne, och mobilen inte får plats i träningskläderna är det förenat med alldeles för stor risk att jogga i mörker på okänd plats, så ikväll blir det Professorstaden. Jag låtsas att jag väntar till barnen lagt sig, men det är egentligen för att det är så mysigt med alla fönster där lamporna tänds först vid den här tiden och varmt ljus läcker ut på trottoaren!

Stångby

Nu har projekt "besöka andra bostadsområden än Monumentet" startat, Idag cyklade jag till Stångby med Storebror. Det är absolut cykelavstånd till Lund, men det tog 25 minuter från sjukhuset. Under cykelturen kunde jag konstatera att Stångby inte alls har vuxit ihop med Annehem (än?).

Jag tittade på JMs olika visningshus, som byggs i Dalby, Stångby och Hjärup. Jag kan förstå att man väljer nybyggt -så fräscht, modernt och praktiskt! Villan med fem rum och två våningar hade passat oss perfekt. Men, njae, Stångby är, trots sin "Bullerby-charm" och närheten till Lund inte något för oss. Jag är alldeles för ostrukturerad för att bo på sådant avstånd från jobb och affärer. Storebror hade en härlig dag på lekplatserna och dagens sanning är att Stångby är bra för barnfamiljen!

Ingen visning

Idag blev det ingen visning -eftersom det inte är förrän imorgon! Jag drog alltså med hela familjen till ett lördagssegt bostadsområde i onödan. Min (o)logiska föklaring var att eftersom barnbidraget kom igår måste det ju vara den 21:e idag! Eller kanske inte helt i onödan utan nu fick vi möjlighet att lyssna mot vägen och den verkade något tystare än vi fasade för. Vi träffade en av småkillarna som bor tvärs över gata och hörde att det finns en till i Storebrors ålder. Dessutom har jag klockat tid från pizzeria -hus och det var 7 resp 4 minuter till snabbmatsställena i närheten. Det ena ligger dessutom på väg från bussen, så både pendling och nutrition verkar kunna fungera på ett smidigt sätt!

J testade den lokala ICA-affären och den höll måttet. Nu återstår bara visningen imorgon. Jag borde förstått direkt att bristen på andra spekulanter inte var ett uttryck för den skakiga börsen!

Visning ja, det är alltid lika spännande! Det enda är var Storebror ska vara under tiden. Han tillför visserligen ett intressant perspektiv och han ska ju också bo där, så klart, men det kan vara svårt att fokusera på det viktiga (driftskostnader, renoveringsbehov och fuktmärken i taket). Mitt förslag till mäklare är att erbjuda barnvakt under visningarna! Hur lätt som helst att fixa ett stort släp med kritor, film, lego och lite snacks. Ja, en barnglad student kanske också borde finnas till hands. Lägger man visningstiderna lite smart är det ju bara att flytta släpet mellan de olika områdena som visas den dagen. Där kan barnen roa sig medan föräldrarna går igenom huset. De finns säkert tiotals bostadsaffärer som inte blir av varje för att den bäst lämpade köparen inte fick barnvakt. Imorgon hade en dylik lösning verkligen uppskattats av mig för med tanke på alla de visningar vi har framför oss kommer hela vår barnvaktsbuffert att vara förbrukad före november!

Imorgon är en tuff dag: tre visningar och cykeltur till Stångby, vi hörs!

Tänk om allt annat är sämre...

Nu har jag kollat på allt som finns till salu i Lomma och det fanns såklart flera fina hus! Det som sker ungefär samtidigt som jag kan tänka mig ett nytt område, ett nytt pris, eller på annat sätt vidgar mina vyer är att jag får en stark känsla av att om jag inte köper detta huset med en perfekt gräsmatt för Storebor, eller detta som är så fint renoverat eller detta dr vi allakan spela spel framför brasan hela vintern, så kommer jag aldrig mer att hitta något lika fint, utan får nöja mig med något som är sämre och resten av livet kommer jag att ångra att jag inte slog till där i september, 2008. I somras var det kakelugn i Ystad, nyss var det Monumentradhus i Lund som livet gällde, ikväll är det Lomma med helkaklat badrum. Vad blir det som garanterar lyckan imorgon tro?

Lomma, kanske?

Det är så spännande att höra var ni tycker att det är bra att bo! Idag skickade Gustaf en kommentar med Lomma som ett bra ställe att bo på:

Vi har också letat hus ett tag (efter att vi fick barn förra sommaren) och har nu slått till på ett tvåplanshus i Lomma! Svampskogen börjar precis utanför dörren, det är en kort cykeltur ner till stranden/båthamnen och sju cykelkm till jobbet i Lund! :-)Idag bor vi i Malmö och har mest letat hus här i stan samt söder om stan (eftersom min fru jobbar i Köpenhamn) men plötsligt dök Lomma upp som en joker! Så ta en titt på Lomma också! :-D

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/282130 Jättefint hus, men jag vet för lite om hur det är att bo centralt i Lomma. Kanske inte svampskog direkt inpå knuten, men visst är det nära havet? Kanske att Lomma är ett alternativ? När jag kollar runt och funderar över vad pengarna räcker till (alltså de typ tre miljonerna jag för 12000kr i månaden hyr av banken) känns det som om man får ett rum på köpet jämfört med Lund. Undrar om man kan pendla till Malmö utan bil? Lomma få bli nästa veckas projekt...

Dalby it is?

Ännu en kommentar med tips om Dalby:

Såg en "annons" om din blogg på sydsvenskan.se och tittade in, tycker absolut att du ska ta dig en titt på Dalby, verkligt mysigt ställe och bra bussförbindelser till Lund också.Lycka till med letandet !
Doris

Det kan ju inte vara en slump att två tips om Dalby kommer samma vecka som det är visning, eller? Det som är lite tokigt är att det är ett hus i Stångby som är visningshuset, så medan jag väntar på inbjudan till fika och visning av någon som bor i Dalby drar jag till Stångby på söndag för att kolla på ett hus. Många bor ju i Stångby också, kanske skulle jag cykla dit för att verkligen bilda mig en egen uppfattning om närheten till Lund, eller ligger det så nära att jag kan gå dit? Hur tar man sig förresten från Stångby till Malmö? Om någon i Stångby läser detta -hör av Dig och berätta hur bra det är att bo där!

Idag var vi förresten förbi ett hus som är till salu i Lund, området var verkligen trivsamt! Det enda var att det låg nära en stor väg, och det kan, i värsta fall innebära att T:t för Tystnad inte uppfylls och då faller det faktiskt. Skönt att ha klara kriterier! Jag har dock missat att ha med Tid till jobbet (borde egentligen vara avstånd-men det passar inte in lika bra), Taskig ekonomi efter räntehöjning och Tråkiga grannar som variabler för ett hur bra ett objekt är. De får läggas till min lista! Vi ses i Stångby på söndag!

Alla bor bäst

Idag ropade löpsedlarna ut hur dåligt det är att sälja en bostadsrätt i nuläget. Eh, inte en så munter nyhet for den som ska på seriös husvisning på lördag med en bostadsrättslägenhet ("exklusiva materialval och nära till både LTH och Sjukhuset") som enda trumf. Det innebär att de andra på visningen som har ett hus att sälja kommer att vinna (igen). Men äh, för en vecka sedan var bostadsrätter inte något att hetsa upp sig för, så det kanske blir bättre till helgen (med världsekonomin -ja, eller hur)?

Det är så härligt att alla tycker att de bor på det bästa stället! Utom vi då, men alla andra! Fick det här tipset idag:

...Glöm dyra Lund och flytta ut till Dalby! Här är gott att leva nära skogen, man ser stjärnorna på kvällen och Systembolaget har inga köer.....Har Du sett planerna på "Bo i Dalby"? Mycket nytt ska byggas, nära det framtida tågspåret. Så tipset sammanfattas enligt följande: Våga Vägra Villa tills räntorna har kommit hem från Tivoli och köp sedan ett nytt hus i Dalby - eller som jag brukar säga, Välkomna till Village de Vallée!

Länk: http://www.boidalby.se/hem/
Tack för tipset! Jag kan tänka mig att en dag som idag, med krispig höstluft och sol, tänker alla ni därute hur fantastiskt det är att få bo så nära träd och grönt! Jag blev lite sugen faktiskt... Kanske dags för en tur till Dalby -bjud gärna dit mig och visa mig hur det är!

Villavilan över?

En Hemnet paus skulle kunna innebära att jag missar något objekt, men som tur är håller J koll åt oss och talade om att det återigen finns något som kanske skulle passa! Ja, det är väl bara att vänta och se hur det går. Ny helg = Ny visning! Den här gången ska jag inte jaga upp mig, börja inreda eller fundera över när inflyttingsfesten ska gå av stapeln (men om det är inflyttning senare i höst kanske en mustig gryta kan passa bra att bjuda på, eller fisksoppa? Eller om budgivningen blir galen -kanske ingenting?)

Tänk att orden Husvila (alltså min Hemnetpaus som nu verkar vara över för idag) och Husvilla (utan bostad) liknar varandra så mycket. Det kan ju inte vara en slump?

Min första bostad i Lund finns nu ute:
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/268414
Jag bodde på ovanvåningen. Då tyckte jag inte alls att det var skumt att man bara kunde duscha i källaren (utan möjlighet att låsa om sig). Att det inte fanns frys i köket utan att jag fick äta falukorv fem dar i sträck var inte heller något som direkt bekom mig. Jag fick gå till telefonkiosken på Mårtenstorget för att ringa, och den svartvita tvn kunde bara visa en kanal.

Är min bostadscirkel sluten nu när jag kan flytta dit igen- men inte behöver bo där uppe? Nästan på dagen 15 år efter att jag bodde där sist sitter jag igen och letar efter något annat.

Våga vägra villa!

Nej, så långt är jag inte beredd att gå, inte än, även om det alltid är tröttsamt att engagera sig i ett hus som sedan inte blir något. En bra sak med att gå på visning i ett hus som inte legat ute på Hemnet är att man inte har hunnit möblera det, bestämma plats för värmeljusen och fundera över vad man ska bjuda på på inflyttningsfesten. Jag hade hoppats på lapptaktiken och trodde lyckan var på vår sida när vi fick komma på visning, men så blev det inte den här gången.

Nu tar jag definitivt en husletarpaus. Det yttrar sig genom att jag inte kollar Hemnet mer än var tredje dag, att jag dammsuger när det behövs (vilket ju annars inte alls är lönt eftersom -"vi ska ju ändå snart flytta") och att jag har slutat jogga i villaområdena. Det är Våga Vila från Villa som gäller nu och det är faktiskt riktigt skönt!

Visning

Idag har jag varit inne i ett hus som kan komma att säljas i det område som jag gillar allra bäst i Lund. Vi hade verkligen fått det bra där, många rum, trevlig trädgård och grovkök. Men så är det ju det där med priset... Räntorna har ju påverkat marknaden och att hus behöver längre tid på sig för att bli sålda, det vet alla, men till sist är det ju ändå säljaren som avgör. Åh, vilken vånda! Går vi högre kanske vi kan få det, men vi har ju ett maxbelopp som känns rimligt med tanke på det som behöver göras (tak, fönster och våtutrymme behöver tas omhand inom ett par år, och det bara måste ske -vart och ett av de åtgärderna har vi resonerat och dragit ifrån det pris som ett liknande, topprenoverat hus såldes för i våras), men ändå, ska vi höja lite till? Det är sannolikt inte lönt med tanke på att det begärda priset inte verkar prutbart. Eller?
Det blir att återgå till bostadsdelen i morgondagens tidning, vidga sökandet och leta vidare (eller kanske ändå inte utan höja ännu lite till?)...

Fredag

"På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest", men fredag är dagen jag gillar allra bäst -för då kommer Metro Bostad! Den höll mig sällskap till dagens fika. Metro bostad ja, jag undrar om ett reportage där är kulmen på ens bostadskarriär; grädden på boendemoset och sjöstenen i badrummet? Tänk när jag och J står vid bardisken i köket, jag sippar rött vin, eller kanske te ur en konsthantverksmugg som jag håller med kupade händer, och J skär något vackert, typ basilika eller paprika (knappast falukorv eller smulig Skogaholmslimpa). Barnen busar och syns som färgglada suddisar i ena hörnet. Vi pratar om hur ljuvligt det är att bo just här... Jag är speciellt förtjust i formuleringarna i tidningen, och kan se alla våra bostadsalternativ med fet, röd text komma till alla hushåll i västra Skåne.

"våra vänner tyckte det var vansinne att flytta till Ystad, men nu funderar flera på att göra detsamma. Här hinner man verkligen leva", eller

"Annehem, det väcker ju reaktioner hos många, förort till Sony Ericsson eller Bullerbyn med touch av Norén, men alla som hälsat på oss blir positivt överraskade av den personliga atmosfär som känns i hela området"

Idag stod det "Vi tycker att det är befriande att inte allt är perfekt, varken inne eller i trädgården". Precis så ska jag föklara varför jag inte tömt diskmaskinen eller kommit ur pyjamasbrallorna idag!

När ska man nöja sig?

Detta med bostadsletande och ständig uppgradering av badrum, kök, läge och allt annat som kan läggas till listan på vad hundratusenlapparna ska användas till, ligger i tiden. Svenska Dagbladet har startat en artikelserie, och det finns dessutom en avhandling inom området:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_1689863.svd

Frågan är när man ska nöja sig? När ska jag nöja mig? Familjen från Kina som leker på samma lekplats som vi ibland bor i ett korridorrum med sin lille kille, det är ganska trångt. Trångboddhet är ett problem för många barn, speciellt i storstädernas hyreshus, som inte ens har en egen liten vrå att göra läxorna i, och här sitter jag och klagar...

När jag har flyttat till mitt hus, kommer jag då att vara nöjd, eller kommer jag likt kärringen i sagan bara att önska mer och mer? På Hemnet kan man kryssa i hur många rum man önskar, jag hoppas (eller nej -jag bestämmer mig för) att jag en dag inte sitter där och fyller i "minst antal rum" och önskar mer än jag har. Tänk om jag är fast och aldrig kan finna ro i det som ska vara mitt hem -tänk om jag en dag i framtiden kryssar i 7, eller ännu värre, kanske 12?

Att vara nöjd är väl att vara lycklig?

Lappar

Likt direktreklamutdelare gick vi runt i området som jag allra helst skulle vilja bo i och lade lappar i varenda brevlåda. Eller, ja nästan varenda, jag lät bli där det var en dam som stod och pratade med någon på sin trapp, en annan där de höll på att renovera och dörren stod på glänt, hos Storebrors dagiskompisar och de hus där vi varit på visning. Totalt blev det drygt 90 lappar. Lapparna, ja. Hur formulerar man sig för att verka trevlig, utan att vara smörig -det handlar ju inte om att få ett jobb eller ny kille utan faktiskt att vi vill köpa ett hus? Ska man skriva på färgat papper? Ha med foto på familjen? Berätta om sin hobby eller bara fokusera på de ekonomiska möjligheterna? Vilket typsnitt -seriöst eller lite crazy?

Vi kom till slut fram till klassisk stil på vitt papper, inte något foto (där var vi dock inte helt eniga) och ingen pengasumma.

Det tog flera timmar att gå runt, och för varje ny rad vi kom till kändes det så rätt, det här är verkligen mitt område! Storebror undrade "ska jag fråga hon där om hon vill flytta?", men jag avböjde (även om det var ett lockande erbjudande). Vi hann även besöka tre lekplatser, trevliga allihop, utan nässlor och krossat glas.

Jag vill så gärna bo där, i samfälligheten, med en mysig liten gräsplätt och grovkök (aldrig att jag trodde att grovkök skulle gå om fiskbensparkett på listan över vad jag vill ha i min bostad...)!

Dealen är att jag får försöka hitta hus där några månader till, men eftersom planen är att grilla på egen tomt sommaren 2009, så måste nog sökningen vidgas om vi fortfarande bor i lägenhet till jul, men det är ju lång tid dit, och finns faktiskt en person som har svarat på vår lapp...

Avstånd

Det är spännande det här med hur avstånd upplevs. Jag arbetar i Malmö och måste således ta mig dit varje gång det är arbetsdag (än så länge bara en gång i veckan, men i alla fall). Det är konstigt att pendla till ett ställe som förr (typ när jag var 23) var en expedition att ta sig till. Det krävdes planering, regnjacka och kofta om vädret ändras, bok att läsa om tåget är sent (buss 171 fanns inte då) och helst något att hitta på. Nu ska jag snart åka dit varje dag och jag måste verkligen avdramatisera vägen dit, annars blir det alldeles för oavslappnat att pendla! Tips på hur pendlingen kan bli värdeskapande tid tas tacksamt emot!

Idag träffade jag en Malmöbo som vill flytta till Lund! Hon menade att även från Lunds förorter (typ Stångby) är det nära till centrum. Galet, tänkte jag, så stort är väl inte Malmö, (och så litet är väl inte Lund?) ända tills jag behövde ta mig till Universitetsholmen, och fick vänta lika länge på bussen som det tar att cykla genom hela Lund. Detta refleterade jag över när jag sedan gick från holmen till stationen (för jag hittade ingen hållplats på andra sidan gatan -eh är den borta eller? då hade jag dessutom behövt gå från tekniska museet på vägen dit för att jag missade att plinga), och insåg att jag är avståndsbortskämd när en man på cykel i Lund frågade om vägen -cykelvägen - till Eslöv!

Annehem

Idag när jag var ute och sprang (nåja) joggade jag förbi Annehem. Jag gör det ganska ofta eftersom vi kanske ska bo där. Där finns hus som har tillräckligt många sovrum, tvättstuga, täppa och två våningar.

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/241147

Tomten är ju lättskött, här finns det till och med något porlande! Det ligger nära dagis, J:s arbete och min Malmöbuss, det borde ju bara vara att slå till, men något håller mig tillbaka. Lite märkligt tror jag nog att det ändå kan bli att bo i ett område där alla är som vi: två barn, jobb på universitetet eller sjukhuset, kombibil, marimekkotyg i vardagsrummet, ph-lampa ovanför köksbordet och svårt att få tiden att räcka till. De verkar vara ett ganska homogent område.

Idag sprang jag förbi kanske 35 radhus, jag lovar att minst 17 hade en laminofåtölj, 23 hade lamellgardiner, alltså sådana som består av remsor från tak till golv (jag trodde att sådana bara fanns i offetnliga miljöer -eller med tanke på att häckarna inte hunnit växa till sig än utan man kan se in, och att det står om husen så ofta i tidningen kanske det kan räknas som offentlig miljö?), 6 hade studsmatta (alla med skydd runt, precis som det ska vara) och 32 hade en kruka med höstblommor utanför. Trots att det är så likt verkar det ändå hemskt trevligt! Självklart hade jag inte klagat om jag suttit där bakom de beiga remsorna och lagt pussel med storebror en förmiddag som denna. Problemet är väl att ingen vill se sig som någon annan (därför finns marimekkotyg i fler olika varianter och färgställningar...)

http://www.marimekko.fi/ENG/interior/fabric/maijaisola/unikko/frontpage.htm

Kanske om jag placerar min fåtölj i andra änden av vardagsrummet, äter lövbiff mitt i veckan och fiskpinnar på fredagen, slutar stressa och sitter i den lilla, men mysiga trädgården även när det regnar att jag fortsätter vara unik, trots mallbyggt hus med finska textilier?

ränta och bostadsannonser

Detta var vad jag drack kaffe till idag:

Hur ska jag (inte ekonom och inte ekonomisk) veta hur jag ska göra? Ok, jag följer rådet att inte deppa, och ev att börja ta med matlåda till jobbet för att sänka utgifterna (med typ 120 spänn i månaden -de fyra falaflarna jag brukar festa till med på fredagarna och det lär ju inte ens kompensera för den aktuella räntehöjningen!), men sen? Ska jag vänta med att köpa hus? Till NÄRDÅ? När storebror inte alls vill vara ute och leka i trädgården utan bara sitta inne och spela dataspel och inte alls bryr sig om huruvida vi har tvättmaskin eller ej för han handtvättar ändå alla sina hårdrocks-t-shirtar för att behållat trycket? Lillasyster är inte hemma alls för hon går på konstsimshögstadium i Visseltofta? Jag vill ju kunna njuta av egen gräsplätt till sommaren! Innebär det att jag pga denna gräslängtan kommer att gå bankrutt? Om priserna sjunker blir väl läget ganska oförändrat, eller? Jag fattar inte tillräckligt av det ekonomiska läget, men önskar verkligen att jag gjorde det, sansade mig och gjorde smarta, genomtänkta bostadsval, gärna föregågna av något börsklipp.

Tyvärr kommer jag inte längre än till min dröm om en stor kruka, fylld med vackra höstväxter att ställa utanför min egen dörr...

http://guldkantpalivet.blogspot.com/2007/09/hstblommor.html

Trevlig fredagkväll!

Samma problem som studenterna har

Igår i Sydsvenskan var det en studentbilaga (som jag dessvärre inte kan länka till) med tips om nationer och allt det där man behöver när ryggsäcken är tung av all litteratur man trodde man behövde. Det fanns dessutom en guide över de olika områdena och deras kännetecken. Jag insåg att det är det jag behöver! Jag är ju precis som studenterna; på jakt efter ett annat boende, med begränsade valmöjligheter och viss okunskap om andra områden än mitt eget. Ge mig en trettioplusguide med villafokus-snälla Sydsvenskan! Berätta om Gunnesbo: hur många stadsjeepar i relation till Volvo 740, god pizza? Ge mig info om Annehem: Hur många skilsmässor per villa? Stämmer det att alla klipper gräsmattorna på lördag förmiddagarna? Var köper man sina frukostfrallor? Och Nya Linero -varför heter det så när det ligger lika nära Södra Sandby? Finns det någon pizzeria där?
En räntehöjning aviseras, det innebär att gudien även måste redovisa tiden det tar att åka kollektivt till Willys och gratisnöjen i området!
Med den guiden i ena handen och Metro bostad i andra handen -ja då är jag redo att bostadsjaga på riktigt!

rensat i röran

Jag städade min garderob och lämnade ett anseligt bidrag till välgörenhet, men resultatet uteblev helt! Jag hade en idé om att det skulle bli luftigt, färgmatchat och (helt orimligt) lite aktuellt bland mina tröjor och brallor. Man kan ana en viss plats för luft att cirkulera mellan några högar på botten, och där den ena (ja, jag undrar också var den andra är) gratis-innetofflan från något avlägset hotell stod blev det faktiskt tomt. Men annars blev skillnaden ungefär som om man föreställer sig hela IKEAs parkering full (typ lönehelg -på eftermiddagen), och något tar ut en filt och en väska ur sin bil, den märks ju knappt. Ja, jag får väl gå ett varv till, och slänga paljettklänningen (milleniumfest) och "class of -93"-t-shirten med klasskamraternas autografer på (eller kanske inte, tänk om någon i klassen blir känd och jag kan sälja den där t-shirten på någon cool auktion -inte kan jag väl göra mig av med möjligheten att finansiera en badrumsrenovering?!)

bostadsproblem

Idag på tåget från Malmö satt två purfärska studenter och visade det sig senare, även sambos i Helsingborg (jag försökte verkligen ta reda på inom vad, men de behövde inte berätta det för varandra eftersom de var kursare). Tjejen pratade bla om sina kursare: "Alla var trevliga men två var typ över fyrtio!" Sedan kom de in på boende (ja, jag säger ju det -alla är som besatta av boende!), killen pratade med någon (sin mamma?) i telefon och berättade om lägenheten de skulle flytta in i nästa månad att "den var typ inte städad på trettio år" varpå man anar att mamman blir lite tveksam, och då försöker han trösta sin mor med att "lägenheten ligger bara 100 meter från det största ICAt i hela Malmö!". Ett problem som dök upp var att lägenheten bara var i andra hand i fyra terminer, med det gjorde inte tjejen något "för då har jag stått i kö i flera år och kan få en etta" hon planerade tydligen inte att bli livskamrat med sin kursare, vilket jag kan förstå när han sa "det är lugnt, jag behöver inte det, för jag ska träffa en skitsnygg tjej som har lägenhet i Turning Torso" http://www.turningtorso.se/
Är det så att jag har helt fel taktik för att byta boende? Men vem vill ta både mig, J och barnen i sitt fina hus med trädäck, kakelugn och krans på dörren (och inte bo kvar -hittar vi ett fint hus ska vi ju bo själv, kära J och jag och barnen!)?

Trädgård

Efter att ha spenderat helgen i ett hus med trädgård, kändes det mycket plågsamt att återvända till lägenheten igen och bara vara hänvisad till balkongen. Jovisst, gården finns kvar, men just idag var Storebror för förkyld för att jag med gott samvete skulle låta honom leka med de andra barnen där ute (barn från två familjer blir alldeles för många VAB-dagar för mig att vara skyldig till!). Då hade en liten täppa varit perfekt att leka i, vi kunde alla varit ute, utan risk att smitta någon utomstående och så nära hem att varje toabesök, kaffepåtår eller glömd mössa inte blir ett helt projekt. Kanske, i vårt hus (sen, alltså), kan vi till och med köra en tvättmaskin, låta en deg jäsa och kaffebryggaren stå på samtidigt som vi är utomhus! Jag vet inte om jag inbillar mig, men hus och trädgårdslivet känns så mycket mindre "antingen eller" än lägenhetslivet. Som lägenhetsperson måste man avsätta fyra timmar för tvätt (att tvätta oftare är inte att tänka på, det är ju lika trist i så fall, bara fler gånger i veckan!) eller inte tvätta alls. Antingen går man ut med kaffe i termos, filt att sitta på, extra tröja och allt som Lillasyster kan tänkas behöva de närmaste timmarna eller går man ut utan allt det, och måste gå in igen, direkt, för att något av det man valde att inte ta med var viktigt trots allt, och då har man blivit så trött på att gå ut och in, gå i hiss, förhandla med Storebror som vill vara ute "superduper-länge", att man helt enkelt blir kvar inne, alltså antingen ut eller inte ut alls. I ett hus kilar man liksom bara fram och tillbaks mellan ute och inne, man behöver inte låsa upp port och dörr för att komma åt sitt inomhus.

Målet med mitt husletande är att en dag, (nästa sommar?) kunna duka en bricka istället för en hel utflyktskorg, och bara kunna sitta ute en liten stund!

Leta utanför Lund?

Jag är på besök i Ystad den här helgen. Eftersom det bara finns en gågata måste ju alla göra reklam här, vilket innebär att även mäklarna (jag tror förresten inte att Metro bostad ens kommer hit ner) har skyltfönster mot gågatan. Och som fönstershoppare på kvällspromenad är man ju tvungen att titta på vad som erbjuds. Det finns alltid många intressanta objekt, idag fastnade jag för en 6-rums villa i Tomelilla, och trodde att det var valuta för pengarna (http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=465165&view=Images)



ända till jag hittade denna när jag undersökte husläget i Tomelilla:

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/182148

Om tomten (20 tusen!! kvadratmeter) låg i norra Lund, och jag bebyggde den "med nyfunkis-radhus för den växande familjen" som jag sedan sålde skulle jag bli ekonomiskt oberoende. Eller förresten jag kanske ska sälja en del av tomten till Carl-Philip i stället, de hade säkert gillat Österlen, och de verkar ju vara på jakt efter tomtmark till sitt nybygge (enligt veckans nummer av Svensk damtidning)...

kändis i annonsen!

Sådär ja, nu har jag insett det kanske inte bara handlar om stajling inför försäljningen. När jag gick igenom lägenheter i Lund på hemnet (www.hemnet.se) för att se hur noga de städat hittade jag den här annonsen:

http://www.maklarringen.se/Templates/Public/Pages/ObjectImages.aspx?objectid=OBJ18284_907486042

Det är inga vita liljor och inte minimalistiska danska stolar, men det behövs ju inte när man har med ett foto på Sten Broman när han var i lägenheten! Jag funderar över vad jag skulle kunna ha och inser att ingen kändis alls har varit hemma hos oss. Kanske en bild på från en livad kräftskiva skulle kunna duga?

Flytta

Jag, som idealiserar villa och tror att flytta bara innebär att ringa några samtal, köpa såpa och sedan fira det nya huset insåg idag: Att flytta innebär ju städtvång -värre än när J:s mamma skulle hälsa på mig första gången eller när vi haft gäster med maginfluensa! Man behöver ju dessutom städa flera gånger, både till fotograferingen och de olika visningarna! Andra gånger när jag flyttat har det varit från hyreslägenheter där den inflyttande varit så glad över att få ett kontrakt i Lund att städningen varit helt underordnad! Förutom att det ska vara fräscht ska det ju nuförtiden även vara stajlat. Det kan jag nog fixa; det är väl bara lite liljor i vardagsrummet, värmeljus i fönstret och en skål med citroner i köket. Vill man försäkra sig om att få bostaden såld ska man även ha ett par krukor färska kryddor på diskbänken. Ska däremot spekulanterna öppna garderoben är det ju en helt annan grej! Det ser knappast ut i mina garderober som i IKEA-katalogen. Walk-in closet är det inte, snarare tryck in -closet:

Kan man bli ersättningsskyldig om en potentiell lägenhetsköpare får min sydväst med mina gamla aerobicskor (tar mindre plats på det viset) i huvudet när han/hon vill kolla förvaringsmöjligheterna? Finns det i verkligheten någon som på visningen öppnar ett skåp och tänker "Njae, trevlig lägenhet, men med tanke på de omoderna sweatshirtarna, balklänningen från -93 i rött glanstyg och mixen av kylväska, verktygslåda och extratäcke i garderoben så -nej tack." Jag kan inte bestämma mig för vilket som vore värst; att ingen vill köpa lägenheten pga av mitt bristande ordningssinne, eller att ingen tittar i garderoberna när det väl är visning. En mäklare jag träffade på en visning (där jag tittade i garderoben -vilken ordning! -men varför juldukar och strumpor på samma hylla?) och menade att det måste inte vara städat, men man bör kunna se baksidan av skåpet. Eh, måste nog ta tag i detta inför ev försäljning. Jag lovar att återkomma om hur det går!

Bo tillsammans

På väg hem från dagis idag såg jag det här i porten i grannhuset:


Det är det fina med att bo i flerfamiljshus: att man aldrig är riktigt själv, utan nästan hemma hos en bor någon annan, någon som noterar att man bakat, att man inte tagit bort soporna från trapphuset, att man renoverar eller glömt nycklarna i dörren. Man kan få hjälp att ta emot paket som kommer när man inte är hemma och man delar den stora gården, och som hos grannhuset; skörden från de gemensamma äppelträden. Gemenskapen när människor delar boning är fint, tycker jag. Jag undrar ur det blir om vi flyttar till hus; kommer husgrannar och ringer på och undrar om man vill ha något från affären, eller är det bara lägenhetsmänniskor och hemtjänsten som erbjuder sig det? Får man grilla på husgrannarnas sista glöd när deras egna marinerade grillskivor är klara? Det gör vi här på våran gård, och om barnen är hungriga kan de till och med få grilla före den som egentligen har första tjing på värmen. Och om man vill grilla på den begagnade glöden, ska man då ringa på eller ska man gå in från baksidan? Vi bodde i hus när jag var liten och jag kan faktiskt inte erinra mig någon granne som kom över med flintastek och undrade om de kunde ta grillen efter oss. Nåja, snart är grillsäsongen över och inför nästa vår, när det åter är dags att ta fram tändvätskan har jag förhoppningsvis både egen grill i trädgården och villa-social kompetens.

Lekplatsskillnad

En ny härlig vecka har startat. Sensommareftermiddag= lekplatseftermiddag med kaffe och mellanmål! Flera andra föräldrar hade mellanmålet med sig ut dit. Det fick mig att tänka på när vi häromdagen gjorde ett nedslag i villalandets lekplats.

Foto: A. Ekwall

Då kom jag att tänka på häromhelgen när vi, alla fyra, gick till en lekplats i radhusområdet jag gillar så mycket. Vi tog med oss tidningen (det var som sagt helg så typ 8 delar tidning), en bok, filt, kaffe och äggmackor. Vi fyllde lätt en hel bänk, vilket inte var några problem, det fanns fyra andra helt lediga. Lekplatsen ligger på vägen mellan husen och soptunnorna och garagelängan, så det passerade många människor under vår förmiddag där. Alla nickade -åtminstone innan vi packat upp vår mat. När vi satt där och mumsade började vi ana att det kanske var ett misstag med utflykt dit. Människorna tittade mer och mer skumt på oss, de skyndade sig förbi och tittade över axeln när de kommit en bit bort som för att försäkra sig om att vi inte följde efter (två stora och två små lägenhetsgalningar?). Två personer frågade tom om vi bodde i området. Vad skulle jag säga, nej, men jag vill gärna (då kan jag tänka mig att jag skulle verka märklig på riktig -radhushangarounds finns väl inte?), eller javisst, vi bor på nummer 45 och hoppas att de inte också gjorde det? Jag undrar -varför fikar inte husmänniskor på sina lekplatser?

Kaffe och dagens reklam på lekplatsbänk. Foto: A. Ekwall

Det skulle ju kunna vara så att alla i hus bor så nära lekplatsen att de går hem och dricker kaffe, men det är ju ändå en promenad för de flesta i området. Var finns alla barnen som bor i hus? Kanske leker de hemma hos varandra, i varandras trädgårdar, för det gör väl husbarn? Men blir det inte trist för husföräldrar att bara dricka kaffe hemma? Eller var alla utom vi bjudna till någons baksida, där det var stoj, bakelser och många barn? Jag lovar att berätta hur de gör den dagen jag själv bor i hus, och då, då ska jag gå till lekplatsen och bjuda alla som sitter där hem till mig!